Snörvel

Jag hostar som en krånglande gräsklippare och snörvlar värre än en sönderavlad mops. Förkylningen envisas med att visa framfötterna. Jag är besviken. Tycker att förkylningar ska hålla sig till veklingar och låta mig vara ifred.



För att inte låta förkylningen tro att den är någonting så åkte jag tillsammans med E och H till Nätören ännu en gång den här veckan igår. Det var lite blåsigare än sist, men i lä på bastuterrassen kunde man sitta och njuta av solen. Kusinbarnen roade sig med att simma, tvätta leksakstraktorn och andra sommarsysslor.

Lite slut i bollen blev jag nog av att sitta ute i solen med dunkande skalle hela eftermiddagen, men vad skulle jag göra då? Sitta inne vid en villa? För vad var det värsta som skulle kunna hända om jag satt ute i draget - att jag skulle bli förkyld? För sent! Lika bra att smida medan det ändå är varmt.

Det som är lite tråkigt med förkylning är att kaffe smakar skit, riktigt motbjudande. Och utan kaffe mår jag ännu mera skit än från början. Sitter här och kämpar med en riktigt äcklig kopp. Fy fan...