Skäriavslutning

Åkte ut till skären en sväng igårkväll och beskådade veneziaden. När man var liten var veneziadfirandet nästan magiskt, lite som julafton fast inte lika hypat såklart. Facklor och mörker och hav i kombination är mäktigt, särskilt när man är liten.

Flera år byggde jag och bröderna en fackelflotte som vi rodde ut på mitten av viken. En fackelflotte är precis som det låter en liten flotte, kanske några ihopspikade plankor med en tom saftflaska som flythjälp undertill, som man tänder en fackla på. Den försågs med ankare och placerades sedan ut på sjön. Det blev ganska fint sedan när facklan brann där ute på vattnet. Särskilt om det var lugnt och vackert så elden speglades i vattenytan.

Sedan fanns det ju annat som var viktigt också. Som att spränga svampar till exempel, men det är en annan sak.

Vid villan bjöds det på pappas rökta fisk och lite annat smått och gott. Fast det var jäktigt det där med fiskrökandet, eftersom rökmästaren var så upptagen med att titta på Finnkampen. Särskilt där på slutet när både fisken började bli klar och pojkarna skulle springa 800. Därför satt rökmästaren och höll tummarna iklädd handskar. Eller så var det hans turhandskar, vad vet jag.

Satt en stund i skären och filosoferade innan jag traskade genom skogen till bilen. Vid det laget var det alldeles beckmörkt, jag hade lika gärna kunnat blunda hela vägen. Som tur hade jag lånat en liten lampa som lyste såpass att man åtminstone såg var man satte fötterna. Men det var vackert i den kolmörka, tysta skogen.