Hade precis kommit ur duschen igår när telefonen pep till och jag fick en inbjudan till kaffe på Bryggan. Av en kompis som egentligen inte ska vara här nu, men som av någon anledning hade kommit på blixtvisit från ingenstans. Det blev att turbohoppa i kläderna, försöka fixa ett någotsånär utseende åt sig och föna håret i expressfart. All denna ansträngning och min stackars sargade influensakropp! Jag hostade nästan ihjäl mig.
Lånade som hastigast en bil av mamma, som frågade: "Vart ska du? Och sjuk är du... På Bryggan i blåsten. Ta nu en jacka...". Jag plockade ihop grejerna, fönade det sista, sprayade håret, hostade, tog plånboken, hostade... "Ja, ja, ja!". Innan jag slog igen dörren stack mamma ut huvudet. "Och du! Behån syns!". Förvisso sant. Det var en observant iakttagelse. Rättade till kläderna lite och åkte iväg.
Det var kanske en av de sista Bryggankvällarna? Eller eftermiddagarna heter det, för klockan var inte ens fyra. Hur som helst var det varmt och vindstilla, solen glittrade på vattnet och fiskar simmade in och ut under bryggan. Riktigt gemytligt att sitta där och fundera en stund. Förutom hostpauserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar