Hur smakar röv egentligen?

Min kusin som har huserat här några dagar på sin Finlandssemester tar enligt läkarordination vissa tillskott i form av vitaminer och mineraler. Däribland D-vitamin.


Vanligtvis köper hon sina D-vitamindroppar hemma i Sverige, men nu glömde hon dem hemma, och köpte därför en droppflaska Jekovit på apoteket i Kokkola. Precis samma Jekovitdroppar som jag varje morgon på jobbet droppar på grötskeden åt åldringarna.

Låt mig säga såhär. Hon tog sina Jekovitdroppar exakt en dag, sedan placerade hon flaskan på diskbänken med orden: "Dem tänker jag inte ta! De smakar RÖV!". Och där stod flaskan. Jag droppade på prov några droppar på en sked och smakade, och höll på att smälla av. Äcklig medicin har man väl tagit, men Jekovit är tammefan extremt i fråga om motbjudande smak. Och detta har jag matat i mina stackars gulliga mummun hela sommaren!

Att säga att det smakade röv är en grym underdrift. Nu har jag faktiskt inte smakat röv, men det kan omöjligen vara värre än Jekovitdroppar. Smaken är bitter, stickande, giftig och skulle kunna påminna om en riktigt farlig kemikalie. Ens direkta instinkt är att spotta och fräsa, men om man biter ihop och sväljer så bildas en förjävlig eftersmak. Den satt i i flera timmar trots att jag sköljde med både Coca-cola Zero, kaffe, vatten och tuggade tuggummi. Riktigt stark eftersmak som bara brände i gommen.

Jag väste fram mellan grinande läppar att detta var det äckligaste jag har smakat i hela mitt liv, varpå kusinen piggt sa: "Ja! Jag sa ju att det smakar röv!". Jag svarade: "Det smakar inte röv. Röv skulle antagligen åtminstone smaka naturligt - detta smakar artificiellt och fruktansvärt bedrövligt".

De borde för fan sätta en varningstext på sådan här skit. Eller som H uttryckte det: "Nu med smak av artificiell röv!".