Jag hittade ingen sömn inatt. Hade egentligen redan gett upp hoppet om att somna när klockan passerade halv sex, och funderade på att gå upp och koka morgonte. Men just då slumrade jag in. Vaknade ett par timmar senare och ställde mig till skolan. Särskilt trött är jag inte, för en natts utebliven sömn klarar vem som helst. Efter att ha upplevt månader av nästan fullständigt vakande känns det dessutom som om jag skulle ha vanan inne;)
Har fått undan en del praktiska grejer i alla fall. En handledning/planeringsträff, lunch i skolan och en cykeltur till Kåren med en av dessa ärenden man alltid har vid läsårsstart. Det är betalande och anmälande hit och dit, och avhämtande av bevis och stämplar och sådant. Nu borde jag vara helt och hållen närvaroanmäld, terminsavgiften är betald och jag har uppdaterat mitt studiekort. Kan alltså för ett år framåt avnjuta 10 procents rabatt på tiimari, superb mat för 2,60 sex dagar i veckan och halva priset på tågbiljetter upp till Österbotten. Oh joy.
Hösten i Åbo har börjat på ett helt okej sätt. Igår var det fullt program hela dagen, med långlunch i den stekande solen på Assaris terrass tillsammans med A. Sedan cykeltur till studentbyn där jag bjöds på kaffe, och senare en långpromenad längs ån. Kvällen avslutades med ytterligare en kopp kaffe och intressanta diskussioner i ett mysigt kök på andra sidan ån, innan jag skyndade hem i mörkret.
Fast jag för tillfället inte har så mycket spikat program - peppar, peppar - känns det som om aktivitetsnivån stiger med 700% i den här stan. Man befinner sig farande på cykel eller till fots, traskande i trappor och bärande på matkassar, skolväskor och annat från morgon till kväll. Igår blev nog den sammanlagda mängden gående och cyklande flera timmar. Helt utan att jag tänkte på det.
Som jag hatade det där eviga rantandet när jag flyttade hit. I Vasa var man van att cykla några hundra meter till skolan ett par dagar i veckan. Handlade gjorde jag på Cittari tvärsöver gatan, och till Ollis gick man sina två kvarter på tisdagskvällarna.
Efter flytten till Åbo fick jag vänja mig vid att cykla med svetten i pannan vart jag än skulle. Då bodde jag ute i periferin och hade en skrothög att trampa mig fram på. Nu har man flyttat centralt och har sin eelskade gröna peed, på vilken man trampar till världens ände om så skulle krävas. O, huru jag eelskar min peed! Tack mamma och pappa. Bästa julklappen någonsin. Och har kommit till fan så mycket mera nytta än dockhuset, även om jag eelskade det också:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar