Ringa en vän

Idag har jag gjort trevliga saker. Som till exempel vakna och likt ett barn sprätta upp ur sängen och ila iväg till The Soffa och provsitta lite. Jo, den är lika skön som igår. Tänk att jag har en så bra soffa. Och så säger jag att jag inte skulle vara materialist. Det som gör livet värt att leva just nu är dels The Soffa och dels The Green Cykel. Tänk att man kan vara så lyckligt lottad att man har både en soffa OCH en cykel. Rätt vad det är har jag väl en stavmixer också. Bah!

Jag har också ätit kycklingsoppa i skolan. Det är så sällan (alltså aldrig) jag lagar soppa själv, så det kan vara trevligt att äta sådant som omväxling. I somras njöt jag till exempel av len och god blomkålssoppa på jobbet, sådant jag aldrig skulle orka engagera mig i själv. Men gott var det.

Sedan har jag suttit med mina kära studiekamrater och lyssnat på en gästföreläsare från Helsingfors. Man känner sig lite ringrostig inom detta att sitta och spänna på en hård stol, och jag gäspade kanske lite för ofta, men annars gick det bra.

Det viktigaste jag gjorde idag var dock att ringa en Mycket Viktig Person jag inte har haft någon kontakt med på alltför länge. Eftersom jag kom ihåg att det var hans födelsedag just idag, bestämde jag mig för att ringa. Och tur var det, för vi fick en liten pratstund under vilken jag upptäckte hur mycket jag har saknat honom. Nästa gång jag tänker att jag borde ringa någon ska jag bara göra det direkt. Så slipper man den där långa pausen som leder till att tröskeln att ta kontakt bara höjs. Till sist får man ta sig i kragen och fråga sig själv vad man egentligen drar sig för. Det är ju din kompis, inte precis Hitler du ska ringa.

Det hade redan blivit mörkt när jag traskade till gymmet en sväng och lyfte en snutt skrot. Nu sitter jag här med lite stramande armar och med en kopp vanilj-ananaste i magen. Tänkte skippa kaffet ikväll, det går bra utan. En sådan dag idag.