Hej folket. Igår stod jag inför ett val på eftermiddagen. Alternativen var att dra till stan och leta stövlar eller att hitta på någonting annat. Skippade stövelköpet och drog till och bjöd in mig på besök till Larsmo istället. Det är lite så jag jobbar - ringer och bjuder ut mig.
Fick förutom att träffa min goda vän S med man också fundera en massa roligheter med lilla fröken V som fyllde två i somras. Höll på att dö av cuteness overload åt faktumet att V tror att det heter "jags" istället för "min". "Nej, den är jags!". Jags. Hur gulligt är inte det? Lilla V tyckte dessutom att jag skulle koncentrera mig mera på kaffekoppen är på pladdrande vid köksbordet. "Djick tå", sa hon och pekade uppfordrande på koppen.
En grej funderar jag ofta på. Nämligen detta med att dra på spontanbesök hem till kompisar med barn. Jag får alltid lite en känsla av att vara i vägen, liksom ett behov av att ursäkta mig. Och obs - detta är absolut ingenting som mina kompisar orsakar, det är alltså någon slags skam jag har i mig själv. Att jag kommer och stör i deras rutiner.
Jag vet ju typ noll om småbarnsskötsel. Det är tidig väckning, det vet jag, höhö. Och så är det tupplurar och luncher och lek och tupplurar och sådär. Om någon sticker sig in och sitter och pratar och flabbar med hög röst i timtal där någonstans mittemellan - hur mycket stör det? Samtidigt vill jag ju träffa mina polare, såklart. Och jag tycker på något vis att det ska kunna ske utan att man planerar två veckor på förhand. Och det känns lättare att jag kommer dit än att de ska packa ihop sig och komma hit. Oh well. Jag känner i alla fall S så bra att jag är rätt säker på att hon säger ifrån om det inte passar.
På väg hem från Larsmo svängde jag via Nyströmsbackan och fick senaste nytt av parenteserna, plöjde igenom några ÖT:ar och sådär innan jag åkte hem. Sedan, efter lite velande fram och tillbaka blev det en hemmakväll i soffan. Helt okej.
Jag tror de flesta mammor bara är glada över spontanbesök av vänner! Så känns det i alla fall för mig just nu! Det är lite svårt att komma iväg med ett litet barn, så det känns mycket lättare om folk kan komma hit till oss istället! Det är minsann skönt att få besök av andra vuxna ibland, oavsett om de har barn eller inte. Lite omväxling alltså! Och om man inte diggar besök av andra, då måste man ju kunna öppna munnen sin och säga till! :)
SvaraRaderaOch by the way, har flera gånger tänkt att det skulle vara skoj att komma och hälsa på dig nångång..det känns som en evighet sedan fina studietiden i Vasa och vi hade ju så jätte skoj där! Lite harmt att jag varit så dålig på att hålla kontakt med folk sedan dess! Redan i höstas då jag var gravid tänkte jag att jag borde hälsa på dig nångång, nu då vi bor i samma stad (ja, Lohtaja e ju också en del av storstaden Kåkkelby nufötidn!) och då jag såg dig i Anttila före jul, så "håksade" ja igen att jag borde komma och se var du bor! Så vad tror du, skulle jag och lillen få komma på kvällskaffe nån dag nästa vecka? :)
SvaraRaderaTack för kommentarerna! Svarade på fb-mail, blev enklast så :)
RaderaDet stör INTE DET MINSTA! Det är ren lyx med spontanbesök, speciellt Majas för Maja är POP. Tycker jag, tycker Vilda å restn e meekara :)
SvaraRaderaVad bra, för jag kommer SÅ gärna och hälsar på er :) Till er är det alltid roligt att komma. Inget extra krångel, man får komma som man är. Och du måste lova att ALLTID säga om det inte passar, men det tror jag att du gör <3
SvaraRadera