Det berömda hujet

En arbetsdag går så fort. Det är förberedelse, terapi, skrivande, kaffe, förberedande, terapi, skrivande, lite jox med papper, terapi... Ni fattar. Hela tiden nästa uppgift att fortsätta med. Olika uppgifter. Olika grejer. Man får sitta vid dator och jobba, sitta på golvet och öva, sitta på stolar mitt emot varandra vid ett arbetsbord och göra övningar, sitta på en pall framför en spegel och träna, sitta vid en sängkant och bedöma.

Så roligt att det är ombyte hela tiden. Tror att jag skulle ha svårt att hålla motivationen uppe om jag till exempel skulle sitta vid en dator en HEL dag. Likadant som jag nog skulle få tråkigt av att BARA gå fram och tillbaka med frukter och rada fram i en butik. Eller att ENBART stå vid en disk och sälja mobilabonnemang. Jag undrar, händer det att man tittar på klockan då, och räknar att det är sex timmar kvar innan man får sluta? Jag tror att jag skulle ha svårt med ett sådant arbete. Så ändlöst att gå och vänta på att man ska få gå hem. För min del är det snarast tvärtemot. Oj, är klockan fyra redan?

Har varit frusen som en liten vessla ikväll. Det var helt okej löpväder fast det var minus tolv ute. Det blåste inte och kändes inte särdeles kyligt under själva springandet. Men trots varm dusch är jag lite huttrig nu efteråt. Hrr.