Piuh!

Frånvaron den här gången beror på det som börjar på G och slutar på RADU. Har tillbringat början av veckan i Åbo, där jag har hardcoreskrivit på Tha Big G. Måndag till onsdag har jag suttit på logopedivinden vid min gamla graduplats, där jag satt och skrev så länge jag bodde i Åbo. Från åtta på morgnarna till nio-tio på kvällarna. Det blir sammanlagt rätt intensivt gradujobb. Kan jag meddela om någon undrar. I övrigt har jag inte gjort någonting annat i Åbo, förutom sovit några timmar mellan skrivandet. Och sprungit till K-market på Tavastgatan och hämtat någon slags middag innan butikerna stängde. Och ett par kaffepauser i soffan på logopedin.

Åbo var sig likt. Det var konstigt att trampa genom Studentbyn (på svägerskans lånecykel) och liksom känna att man aldrig varit borta. Precis som vilken skoldag som helst när man cyklade från Hallis in till akademikvarteren. En mycket besynnerlig känsla. Mitt i Studentbyn tronade ett jättestort, runt våningshus upp sig, och jag tänkte instinktivt: "Va? Det där fanns inte här igår!". Men "igår" var visst ett år sedan. Eller egentligen typ tre år sedan, för de sista två åren i Åbo bodde jag ju i stan.

Hur som helst. Det måste vara någonting med den akademiska klimatet, för så intensivt som jag jobbade med gradun nu har jag inte gjort sedan jag flyttade från Åbo, trots att jag naturligtvis har haft dokumentet tillhanda hela tiden. Det är någonting med logopedivinden som får en att samla tankarna på ett helt annat sätt. Plötsligt förstod jag handledarens kommentarer och instruktioner. Jag såg till och med vad de statistiska siffrorna stod för.

Minns ni Jesus? Som såg ut såhär sist jag skrev på gradun i Åbo.

Som såg ut såhär nu. När jag slog mig ner vid skrivbordet kom amanuensen J genast sättande med Jesus och smällde ner honom på mitt bord. Klart man ska ha Jesus med sig om man skriver gradu!

Satt och skrev till kvart över tio första kvällen. Och logopedin låg öde och kuslig när jag tog hissen ner.

Inte en själ syntes till i Arken. Jag fattar inte. Påskannandagen och allt. Ingen annan som känner för att göra lite sent skoljobb? Ingen?

Trampade ut till Studentbyn där jag sånär hann byta ett fåtal ord med lillebror innan jag stupade på soffan och ögonen föll ihop. Samma procedur nästa kväll, men då bytte vi kanske två och ett halvt ord innan jag somnade. Jag var utmattad och darrig och såg nästan dubbelt av att ha suttit så länge vid datorn. Riktigt otäckt trött. Så som man blir av att ha utfört tankearbete men inget fysiskt sådant. Och av ruskigt mycket kaffe och rätt mycket snus.

Igår tog jag sista tåget hem. Också det efter en dags intensivt skrivande in i det sista. Återvände till tågstationen med en blytung väska, fylld med pärmar, papper, artiklar, dator och annat skoj. På tåget mådde jag riktigt illa. Tre dagar med mycket kaffe, stirrande på datorskärmen, lite sömn i förhållande till arbete och att ha levt på Puhakkas näringsfattiga sallader (finns inte så många snabba middagsalternativ sådär lättillgängligt) gjorde att jag hade riktigt magknip och typ såg dubbelt.

Jag är nog klen som människa. Tre dagars lite kompaktare gradujobb gjorde så jag blev helt darrig och slut, och ännu när jag kom hem bet ihop käkarna så att det värkte. Inte van vid den typen av jobb, tydligen.

Men herregud så jag älskar mitt hem! Och Kokkola. Och att sova i min sköna säng, äta min egen mat och ha mina kläder i garderoben. Aldrig har det känts så skönt att hänga av sig jackan och slänga sig på soffan.