Intressant detta med att handla

Idag drog jag via Cittari för att handla. Cittari för att det är det enda stället man säljer min favoritpesto, och då och då måste man gå dit för att bunkra. Hade hunnit plocka ner lite tomater och sallad i korgen när jag gick och funderade på brödavdelningen. Plockade runt bland lite fullkornsgrejer och sådant som jag gillar.

En gubbe på typ 75+ stod och betraktade mitt handlande och viftade sedan åt mig. "Osta tästä! Tällä pysyy kunnossa!" kommenderade han och pekade på hyllan med världens smaklösaste bröd. Gubb-bröd. Alltså de där jävla Reissumies- och Ruispalatpaketen som smakar typ malt och ingenting annat. Som gubbar överlag tror är hälsosamma, eftersom de är svarta. Mörkt = hälsosamt, och svart måste alltså vara = turbohälsosamt. Tror gubbar. Att fullkornsbröd och rågbröd inte behöver vara svart har de ingen kunskap om. Dessutom är de mörkaste rågbröden ofta färgade svarta, så det så.

Hur som helst viftade gubben frenetiskt mot Ruispalorna och nickade ivrigt. Sedan gick han fram, blickade ner i min korg och fnös att jag ju bara hade handlat "Pupujussien ruokaa...". Hade jag varit en teini hade jag visat mitt längsta finger och uppmanat honom att dra åt helvete. Men nu är jag ju inte det. Även om jag kanske kan tycka att det är lite irriterande att sticka ner huvudet i andras korgar och kommentera främmande människors inköp.

Jag undrar varför jag i allmänhet verkar störa folk så mycket med min blotta närvaro? Måste vara för att jag är så snygg. Bah!

Vid kötthyllorna satt ungefär Världens Äldsta Människa. Är lite osäker på om det var en gubbe eller en gumma, men jag gissar på det senare. Varelsen var så skröplig att det mest var fråga om en massa torra hudveck, vilket gjorde det svårt att avgöra saken. Hon satt på den lilla avsatsen på sin rollator och såg ut att vara fem före att kasta veven. Jag yrade på och gick förbi flera gånger, och för varje gång jag passerade såg åldringen ut att vara alltmer livlös. Satt helt orörlig och hängde med en korg med inköp framför fötterna.

En stund senare hade fossilen flyttat sig lite, märkte jag. Hon hasade sittande på rollatorn baklänges en decimeter i taget och släpade korgen efter sig. Det gick milt sagt långsamt. Om hon skyndar sig så borde hon hinna fram till kassorna innan stängningsdags.

Så att sådana upplevelser i butiksvärlden idag.