Muggen är nämligen extremt avgörande när man dricker kaffe. Det osexigaste är de där små vita restaurangkopparna med fat. De får hela kaffetåren att bli förstörd. Likadant skyr jag små snirkliga mormorskoppar i allmänhet. Tumregeln är att hela handen ska rymmas genom örat, eller i alla fall att koppen är stor och har höga kanter så att inte kaffet kallnar.
Jag gillar alltså dessa olika muggar som finns på billighetshyllan. Men så gillar jag ju också hela serier av muggar, sex stycken ska det vara. Men fan - hur många sexkoppars serier kan ett stackars kvinnhjon ha? Det blir ju bara töntigt, man hinner inte ens använda dem. Och inte vill jag köpa en och annan udda kopp heller.
Men så idag kom jag på - jag måste ju ha en jobbkaffekopp! Det är klart! Den perfekta orsaken till att köpa en udda kopp som inte behöver ingå i en serie. En enslig kopp - jag får välja vilken jag vill. Glädjen! I de små tingen!
Jag valde därmed omsorgsfullt ut en mugg som jag har fingrat på typ aderton gånger i olika butiker. Rosa med vita hjärtan på. Min jobbkaffekopp. O, så näpet!
Ja-a.Hjärtan=muggfiilis...skojar bara..den var fin till jobbkopp.Anonym Mamma i Öja
SvaraRaderaJag har också en förkärlek till billiga muggar.
SvaraRaderaOch dethär var ju lite lustigt, för någon månad sen köpte jag två lika muggar som den på bilden- men i GRÖNT, Maja.
Mamma >> Mor börjar bli riktigt haka på detta med att kommentera och bruka Facebook! Muggen va fin tycker jag också, den har invigts idag.
SvaraRaderaJessica >> Om det är billigt kan man slänga och köpa nya oftare! Hih, jag tittade på de där grönvita också, men tyckte att jag måste variera mig från min normala färgskala lite:)