Lång dag och grannens hund

En lång dag på kontoret. Klockan var strax före sju när jag slängde in handduken och gick hem. Jag hade nog kunnat fortsätta en bra stund till, men jag skulle ha behövt lite hjälp, och av naturliga skäl låg talterapin öde och tom. Måste försöka haffa någon imorgon bitti istället. Tills dess ska jag angsta lite och tänka på allt jag borde göra.

Det som är positivt med att vara studerande/vikarie är att det inte är särskilt svårt att hitta någon som är slugare än en själv. Det är nämligen i princip alla. Alla kan hjälpa, för alla vet mer. Oskoja.

Min granne har förresten - om jag inte nämnt det redan - ett gammalt hundskrälle som springer omkring lite förvirrat här i kvarteret. När jag flyttade hit presenterade sig grannen med att skaka hand och berätta vad han hette, och tillägga: "...och så har vi en hund också som du snart kommer att ha nog av. Men den är fjorton år, så vi hoppas att det ska... eh... lösa sig själv så småningom".

Ikväll när jag gick till butiken satt hundfan och bajsade på gatan. Den så att säga rastade sig själv. När jag passerade vände den bort huvudet och såg mycket generad ut. Kutryggig och eländig, och mitt i sitt skitande. En ynklig syn.