Knopp och lås

Nu kanske ni undrar varför jag inte har bloggat på en vecka. Och det kan ni ju få undra.

 

 Själv undrar jag varför jag hela tiden tappar bort låsen till mina örhängen. Jag tappar dem. Hela. Tiden. En dag kom vår fantastiska städerska på jobbet med en örknopp i silver åt mig och sa att "Den här är väl din?". Hon är för övrigt världens mest observanta människa. Stenkoll på allt, en mästare på sitt jobb. Och visst var det mitt örhänge. Låset hade sprätt all världens väg. Som vanligt. Jag har i detta nu cirka sjutusentvå örhängen i silver, och just nu ZERO lås till dem. Måste alltså vara utan tills jag hinner köpa nya. Känner mig förresten hemskt naken utan örhängen. Nakupelleörat, liksom.

Det jag också grunnar på är hur i hela helskotta jag ska komma mig upp i tid imorgon. Det blir bara värre, jag blir bara tröttare och jag stiger bara upp senare. Varje kväll en storartad plan om att stiga upp i god tid, varje morgon en sjusovning av guds förbannade nåde och panikrusning till jobbet. Fatta misslyckandet man åstadkommer varje morgon. Vad gör det för ens självkänsla och allmänna uppfattning om en själv? Uääh. 

Imorgon, Kronqvist. Imorgon är det du som stiger upp i god tid. Mantrat är: pigg och glad, pigg och glad, pigg och glad. Helst skriksjungandes med en något hes morgonröst. Jojo, jag tror på det! Det måste man, annars är det ingen vits med ett mantra.