Känns som om dagen har för få timmar, låter det bekant? Jag sover för få timmar, jobbar hela dagen, pysslar med pappersarbete och praktiska grejer på kvällarna, somnar i soffan mitt i fixandet, vaknar, byter om, drar till gymmet. Hem, duscha, tvätta kläder... Till sist är klockan tusenfemhundraåttio och jag yrar i säng. Grinar illa när jag ser "tid till väckning"-informationen på telefonen, och inser att det för fan är alldeles för snart.
Som tur är trivs jag fortfarande toppen på praktiken. Senast idag blev jag alldeles salig när en terapi gick så vansinnigt bra. Vid dessa tillfällen tänker man att man hade kunnat rigga upp en kamera och spela in hela sessionen och sedan visa som en instruktionsfilm. Kunde kalla den "Den perfekta talterapeuten och den fantastiska klienten i det fulländade terapitillfället". Yes!
Men det är ändå en fullbokad tillvaro. Saker som att skriva ett enkelt mail måste skjutas upp med flera dagar för att jag inte har tid. När man måste lägga påminnelse på telefonen att man måste svara på en kompis' mail, då är det lite onödigt många saker på G samtidigt.
Ont i nacken har jag. Sitter och drar upp axlarna till öronen och biter ihop tänderna så käkarna blir alldeles ömma. Skulle behöva ett riktigt brak i ryggraden, där mitt emellan skulderbladen. Och några knäckningar i nacken. Och en rejäl fylla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar