Från vardagsrummet hörs ett svagt mumlande från tv:n. Det är något naturprogram om hajar, men eftersom jag inte har krapula är jag inte så intresserad av att titta. Annars är naturprogram det bästa att titta på när man har baksmälla. Särskilt sådana som utspelar sig på havets botten. Ah, svalt, fräscht vatten och harmoniska fiskar. Ingen risk för att det plötsligt dyker upp en hurtig tant som ska börja tillreda köttsås i rutan, för det klarar inte jag av med alkohol i blodet.
Men nu undrar jag - vem är den där tanten som är berättarröst i naturprogramen i finsk tv? Det är alltid den där samma. En stillsam tant som vänligt och pedagogiskt med lågmäld röst berättar att "den här hajen är en tvåårig hane". Just nu berättar hon om hur hajen håller balansen i vattnet- det var något med ryggfenan och stjärten. Det finns en manlig berättare också, som också förekommer i naturprogram. Han låter likadan; lågmäld, nästan viskande och mycket stillsam. Båda två berättar en mening, och sedan håller de en paus medan man får se på när fiskarna simmar en stund. Sedan tar de nästa mening. Det är mycket rogivande.
Tänk att ha de där två som föreläsare. De skulle gå igenom allt mycket grundligt. "Nu tar vi fram pennor och papper. Pennorna har att skriva med, och pappren fungerar som underlag (paus). Vi skriver upp det viktigaste för att komma ihåg det bättre (paus). Någon gång under föreläsningen kan det hända att vi inte riktigt förstår en sak (paus). Då räcker vi upp handen och ber att få fråga. ".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar