Åkte på en propp

Igår hade jag som vanligt småbrådis iväg till jobbet, och skulle bara snabbt tända lampan i hallen så att jag skulle se någonting när jag hoppade i skorna. PANG! Hallampan exploderade med en ordentlig smäll. Förutom att studsa till lite så gjorde jag inte särskilt mycket mera åt saken. Vadå, ska jag börja byta brännare nu när jag precis ska gå?

Istället kom jag hem åtta timmar senare, slog per automatik på lampan som naturligtvis inte reagerade det minsta. Just det ja, byta brännare var det ju. Snabbt blev jag dock varse om att det inte var brännaren det var fel på. Inga taklampor i hela lägenheten funkade nämligen. Icke heller lysröret på toaletten. Inte heller - upptäckte jag nu - kylskåpet. Det hade alltså varit avstängt sedan halv åtta imorse. Hmpf.

Det som är lite knivigt med att klättra upp och kolla i proppskåpet när en propp har gått är... att en propp har gått. Det betyder att det är mörkt. Det betyder att man ser lite begränsat. Nå, jag stod där på min lilla stol och konstaterade att - jepp. Det verkar vara en propp som har gått.

Nåja. Nu har jag skruvat i en ny propp, och har till och med ett nästan fullt paket med reserver. Redo för nästa gång det smäller.

Det som är lustigt med att vara utan el är att man glömmer bort det hela tiden. Jag hann nog försöka tända lampan minst tio gånger innan jag hann byta proppfanskapet. Trots att jag visst att det inte gick så slog jag automatiskt på lampan hela tiden.

Lite som när vattnet är avstängt och man bara: "Jaha, nå jag tar en dusch sålänge. Nej, just det. Nå, du tvättar jag bara ansiktet i handfatet. Nej... just det. Jag får väl bara borsta tänderna då. Nej, just det. Nå. Jag kokar mig en kaffekopp. Nej, just det. Nå. Får väl ta ett vattenglas då. Nej, men det var ju just vatten som inte finns". Så tar man disktrasan och håller den under kranen, innan man igen konstaterar: "NEJ, JUST DET!".