Helt befängt egentligen

Jag har faktiskt haft för avsikt att blogga tusen gånger, men jag har inte haft tid. Eller tid och tid. Tid har man ju alltid, men jag har inte orkat, för jag har ränt fram och tillbaka hela tiden. Bland annat till Öja inte en utan två gånger de senaste dagarna, för att jag har behövt låna en bil. Så när jag har ränt klart - igårkväll till exempel kvart över elva, då jag varit on the move sedan jag klev upp kvart före sju - har jag inte orkat blogga.

(Hör hur fan det låter. Inte orkat blogga. Pscht!)

Jag ber om ursäkt och lovar omedelbar förbättring. Inte för att jag tror att någon precis har gråtit av saknad, och känt att de inte kan leva om de inte får veta ifall jag har druckit kaffe ur vita eller gröna muggar idag, utan mest av principskäl. En blogg ska nämligen uppdateras varje dag - helst flera gånger - för att vara en riktig blogg, annars blir jag irriterad. Det är liksom det som är bloggens mening. Och här sitter jag själv, helt förstoppad på inlägg sedan i söndags. Det är ju pinsamt.

För att ni ska känna igen er och veta att ni återigen läser Majas Hus ska jag dra till med en standardfras: fan vad det är kallt. Okejokej, det är jävligt enformigt och onödigt att snacka väder och att gnälla över kyla eller värme. Men det kom på tal på jobbet senast idag. Det är tammefan inte meningen att människor ska leva i den här delen av världen. Det är ju helt sjukt när man tänker efter.

Det är så dyngkallt att vi måste värma upp våra bostäder med ohyggliga mängder energi, bilarna måste värmas för att starta, och vi måste utrusta oss i tjocka, astronautliknande kläder för att ens kunna gå ut. Det är beckmörkt på morgnarna när man vaknar, och man är dödsslut. Tacka fan för det, det är inte meningen att människan ska vakna när det är mörkt - vi ska sova på natten och vara vakna på dagen. Och dagen styrs av dagsljuset. Det skymmer igen strax efter lunch, och sedan är det natt igen.

Att bo i den här delen av världen är som att starta en husvagnscamping på havets botten. Jo, det går säkert att ordna, men det kräver en massa extra arrangemang, specialutrustning och huvudlösa resurser, och är knappast särskilt trevligt som omgivning. Men det går.

Tänk nu. Bilar kör i diket för att landet är täckt av inlandsis (typ), folk har som jobb att skotta undan snö för att man ska komma fram. Egentligen arbetar vi ju emot naturen. Här ska inga människor bo - här ska det finnas träd och vatten. Några tusen kilometer söderut är det klimat som är gjort för en människa. Bah!