torsdag 9 december 2010

Is

Har man ingen bil att färdas med på dagarna, behöver man inte skrapa några rutor. Färdas man med cykel kan det hända att det finns annat som måste skrapas och befrias från rimfrost och is. Som pedalerna, till exempel.

Ikväll satt jag på huk bredvid cykeln, med en mössa som envisades med att glida ner över ögonen och snörvlade och snorade (man bli ganska snorig av att cykla i kölden) medan jag hackade loss isblock från pedalerna. Med cykelnyckeln som redskap. Hade tröttnat på att ha blixthala pedaler som fötterna slinter av ungefär var tionde meter. Både irriterande och lite livsfarligt.

Har haft en lång men trevlig dag idag. Kehittämispäivä på jobbet, och i den ingick både föreläsningar och diskussioner och gruppvis arbete. Och god lunch samt kaffe med jämna (och täta) mellanrum. Fast visst blir man lite förtvivlad vid dessa tillfällen, för det är just då som man märker hur lite man kan. Alltså man får någon slags vetskap om hur mycket andra kan och behärskar, och så blir man en liten, liten skrynklig sak som Inte Kan Någonting.

Sedan tar man ännu en kaffekopp och ganskar upp sig. Och påminner sig själv om att man är en praktikant, och att ens främsta uppgift är att vara bortkommen. Lite svårt det där, för en som vill vara expert inom alla områden från födseln.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar