Vilken soppa!

Jag gjorde det igen. Soppa, alltså. Är det hösten som får mig att tillreda dessa varma, lena anrättningar gång på gång (alltså en gång på en annan gång, sammanlagt två gånger)? Jag måste erkänna att den där blomkålssoppan häromveckan blev lite too much. Åt den i cirka fem dagar innan fanskapet äntligen tog slut. Och då var det inte särskilt gott längre. Dessutom var det knappt gott från första början, eftersom jag överdoserade vitpeppar så till den mildaste grad.

Idag fick jag ändå feeling igen. På Minimani av alla ställen. Man bah: "Zucchinisoppa!". Jag kände för soppa och jag kände för zucchini - vad är då mera logiskt än att sammanslå dessa två? Och vad gjorde man innan man hade smartphones? Här är det bara att googla fram vilket recept man vill och så går man lös på butikshyllorna så löken sprätter omkring.

Här är den då. Zoppan. Zucchinizoppan. Mixad till krämig konsistens medelst min rätt nya investering - ztavmixern. Och denna gång blev den verkligen god på riktigt. Både doftade och smakade mumma. Blomkålssoppa har ju däremot lite den nackdelen att den luktar anus. Synd.

Nytt på cv:n, alltså: kan laga zucchinisoppa.