Lördagens jakt

På lördagen vaknade jag tidigt, drack morgonkaffe i mörkret här hemma, klädde på mig i lager på lager på ytterligare lager, tog ryggsäcken med mig och hoppade i bilen och åkte till Öja. Dags för årets älgjaktsdag med pappa. Jag har börjat hänga med en sväng varje höst. För att det är intressant, det är fint i skogen och så är det ganska avslappnande att sitta tyst och stilla och lyssna på varje litet knak ute i ödemarken.

Dagens första pass: Kaskhusbäcken. Här klättrar pappa upp i tornet. Vi ställde pallarna intill varandra och fick bra plats båda två. Jag hade fått låna en radio och fick sitta och följa med jakten från början till slut. "Nu släpper jag" hörde jag den första hundföraren meddela i öronsnäckan. Hundarna släpptes. Och så började jakten.

Fortgående rapporter från hundförarna i terrängen. De första spåren hittades, hundarna började följa dem. Någon rapporterade om björnrivna träd. De två första älgarna dök upp på ett av passen, strax bakom en av skyttarna. Ko och enkelkalv. Dem fick man bara nöja sig med att titta på, för det var ungtjurar vi jagade. 

Vi satt i tornet och följde med jakten. På höger sida hade en av hundarna älgkorn, oklart vilken sort. På vänster sida hade vi skall. En av de andra hundarna hängde på en älg, skällde länge och intensivt. Sedan var det tyst, de förflyttade sig. Nytt skall, närmare den här gången. Tystnad, ny förflyttning. Bara att följa med från passet - när kommer följande skall och var är de då?

Så fortgick jakten en bra stund. Skall, tystnad, skall, tystnad. Tills skottet till sist skar genom den råkalla oktoberskogen. Skytten på passet bredvid fällde älgen.

Öja älgjaktlag-älgen: 1-0.

Kaatoryyppy, såklart. Laget samlades kring brasan, lät pluntan gå laget runt och så satt alla och kaveerade en stund. Kokade kaffe över öppen eld och sådär.

På eftermiddagen var det ny jakt. Honken - en av hundarna - fick snabbt korn på ett nytt villebråd. Via radion följde vi med vartåt det bar, väntade bland annat vid Norröströmmen där älgen skulle simma över. Men den vände. Iväg till ett nytt pasställe för att möta den.

Och så visade det sig att den var för stor. Bara att släppa. Jag och pappa åkte till Tallbacken för att ta fast Honken och därmed avsluta dagens jakt. Så var det bara att stå där och släppa igenom älgen på bara några meters håll. Stilig tjur var det. Nästan svart i pälsen och med långa sviktande steg sprang den framför våra näsor, över vägen och in i skogen igen. Och Honken kom efter med tungan nästan i marken efter att ha spårat duktigt hela dagen.

Ja, sedan var det bara att dra till slakthuset och titta på när storpojkarna klädde av älgen hans jacka. 

Det var ju en intressant jaktdag. Fint väder, inget regn, spännande jakt, fällt byte, gott kaffe vid brasan. Vad mer kan man önska?