Idag gick jag på stan en sväng efter jobbet. Plötsligt när jag gick förbi Keles i allsköns ro blev jag omringad av tre unga brudar. De kastade sig på marken omkring mig och liksom omringade mig liggande platt tryckta mot asfalten. Jag reagerade som varje normal människa skulle ha gjort - klev bara diskret över dem och fortsatte rakt fram utan att för en sekund vika undan blicken som var riktad rakt fram. Lite som man gör när ett fyllo eller något orginal uppträder märkligt, man bara låtsas som om det regnar. Undrar vad det riktigt var fråga om? Någon slags live performance? Dolda kameran? De fick inte direkt någon reaktion av mig.
Detta är tärnad zucchini. Jag har nämligen gjort konstverk i köket ikväll igen. Köttfärslåda med zucchini. Blev himla smarrigt, faktiskt. Zucchini är ju lite min GRÄJ. En portion vilar här i min flickmage, resten - ja, ni vet. Lunchlådor åt en hungrig talterapeut om dagarna.
Låter smarrigt, snart får man nog börja engagera sig i lunchlådegebitet själv...stans bästa lunchrestaurang stänger för gott i slutet av veckan då damen i fråga tänker inleda välförtjänt pension. Kul för henne, synd för alla trogna kunder som hon hållit vid liv i årtionden. Vanlig mat gjord på riktiga råvaror, inga halvfabrikat, och dessutom billigt. Återstår att överräcka en hemsnidad och signerad gåva vi skaffat, ätä en sista lunch och önska lycka till i framtiden...*snyft*...:P
SvaraRaderaLunchlåda e int så dumt faktiskt. Så veit man va man stoppar i se :)
SvaraRadera