Lustigt nog - eller inte alls så konstigt, eftersom jubilaren är lärare - så var publiken fylld med alla möjliga gamla lärare. Ända från dagis och upp i gymnasiet. They were everywhere, vart man än sig i världen vände så stod där en lärare man haft. Hade man varit lite mera paranoid hade man känt sig förföljd av sitt förflutna.
Publiken var tapper den också. Under sina paraplyn och uppfällda huvor.
Det var så kallt att jag rockade min pippitröja där ute vid sjön. Den var varm och skön. Sen är det ju klart att Astrid Lindgrens största fan ska ha en pippitröja, det säger sig självt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar