Tragiskt värre

For på kaffe till Abc igårkväll tillsammans med damerna och herrarna. Jag vet inte om det är likadant med er, men de jag umgås med - i allra högsta grad inklusive mig själv - tenderar alltid att dra iväg diskussionsämnena till hemska och sorgliga saker, ibland riktigt tragiska fenomen. Varför vet jag inte. Igår var det cancer hit, olika syndrom hit och andra människoöden. Till och med Lance Armstrongs testikelcancer kom upp i något skede, vet inte riktigt hur det gick till. Det hörde dock inte till de tragiskaste storyna, för Lanssu blev ju frisk sedan.

På jobbet blir det ofta samma sak. Någon berättar någonting, sedan överträffar någon annan berättelsen med en värre sådan, och så ska någon ännu toppa berättandet med något riktigt vidrigt. Om inte annat kan man dra till med "jag har en kusin som...".

Har fått lära mig ett nytt uttryck på jobbet på sistone, nämligen "sokeriserkku", hur sött är inte det? Borde motsvara typ det släktskap småkusinernas barn har sinsemellan, det som vi kallar sysslingar. Fast det lär variera lite beroende på var i landet man befinner sig, en sokeriserkku kan vara en ingift kusin eller någon annan släkting på långt håll. 

 Den stora frågan lyder nu: kommer hon någonsin mera att publicera bilder på den här bloggen? Annat är mörka webcamfoton varannan vecka. Det verkar vara en komplicerad process detta med att a) fota, och sedan b) faktiskt orka föra över dem till datorn och bloggen. Få se, få se.