måndag 13 februari 2012

Stackaren

Sällan känner jag mig utifrån sett så ynklig som när jag är och tankar bilen någon mörk kväll. Vet inte vad det beror på, men jag kan liksom se från ett yttre perspektiv hur det ser ut när man svänger in på någon blåsig och kall bensinstation, kliver ur bilen och huttrande börjar på med görat. 

Jamen tänk nu hur det ser ut. Det är mörkt, man är ensam och gestalten lyses upp av någon gulorange reklamskylt. Petar allvarligt och koncentrerat in pinkoden med tummen för att slippa ta av sig vantarna. Så står man där och trampar, håller i den där bränsepistolen som är alldeles för stor för att passa i små flickhänder, man måste spreta med fingrarna i tumvantarna för att få grepp kring avtryckaren. Man snörvlar lite, för den iskalla, röda nästippen rinner i kylan. Hårtestarna blåser i ansiktet, men man måste koncentrera sig på tankandet, så de får fladdra i ögonen bäst de vill. Vickar på tårna lite i skorna. Fryser. Stirrar tomt rakt fram, eller sneglar på de tickande siffrorna på displayen. Tittar gravallvarligt på typen som står och tankar vid en annan pump. Snörvlar lite till. 

Jag var just och tankade, och tänkte på allt det där. Hur jävla ynkligt det måste se ut. Tyckte så synd om mig själv att jag hade kunnat gråta, bara för att det förmodligen såg så usligt och tafatt och ensligt ut. Inte för att det på något enda vis var sorgligt, utan bara för att det såg ut så. Kanske skulle sluta att tänka så mycket på onödiga saker.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar