Luke, I am your fadder

Dop stod på lördagsprogrammet igår! Jag fick äran att bli fadder åt den finaste lilla pojken med den näpna, bekymrade blicken, och därmed har jag ännu en orsak att ringa och bjuda in mig på kaffe är jag inte har annat att göra på helgerna. "Vadå upptagna idag? Jamen, jag har väl rätt att träffa mitt fadderbarn? Seså, koka kaffe åt mig nu!". Hehe. Jag har liksom nästlat mig lite noggrannare nu.

Vad gäller ansvaret för barnets kristna fostran vet jag inte så noga. Jag tänkte främst ansvara för barnets Astrid Lindgrenfostran, vilket jag personligen anser vara en ytterst viktig del av barndomen. Detta i sin tur eftersom jag anser att Astrid är ett renodlat geni. Därför fick också det lilla barnet en Emil i Lönneberga-sagobok i faddergåva. Det är möjligt att faddrar ska ge skedar och silverfat och smycken, men jag ville inte det. Jag tycker att en fadder kan ge upplevelserna Emil och Pippi och Barnen i Bullerbyn lika så bra. De är viktiga för mig, och därför tycker att jag att de är värdefulla att ge vidare.

Dopet i sig gick bra. Den lille uttryckte lite missnöje över att bli blöt om skulten, men vem skulle nu inte det? Om någon hällde vatten på mig mitt i en folksamling, när jag precis har städat upp mig och fixat frillan - då är det frågan om ifall inte jag också skulle snyfta till. Eller i alla fall dra en rak höger. I något skede var det också lite giftig stämning bland gästerna, då två av de inbjudna slogs om samma sittplats. Gästerna ifråga var dock båda i ett-och-ett-halvtårsåldern, och de kivades om en liten vit pall, så mera dramatiskt än så var det inte. Och tårtan var hurja god!

Nu låter det kanske som om jag skojar bort hela den här tillställningen, men så är det absolut inte. Oberoende av hur insatt eller engagerad man är i kyrkan och sådär, så är det ändå en oerhört stor ära att någon frågar ifall man vill bli fadder åt deras barn. Jag blev såklart jätteglad när jag tillfrågades, det betyder ju att man på något vis inbjuds att vara med i - inte precis uppfostran eller liksom eh, familjen, men - barnets omgivning, de människor som finns i barnets krets. Och att man förhoppningsvis har eller har haft någon plats i mammans eller pappans liv. Det känns fint.