Det jag dock vet att jag inte tycker om är plotter och prydnadstjafs, vitrinskåp, furu och blått som inredningsfärg. Inte heller gillar jag inramade foton. Bland det fulaste jag vet är nog de där jävla konfiramtions-, bröllops- och studentfotona som brukar finnas uppradade på tanters hyllor. Fy fanken vad det känns 1989 med sådant. Och väggord. Väggord är så uttjatade att jag vill kräkas lite på dem. Det allra värsta är CARPE DIEM i snirkliga bokstäver. Finns det något som mera överanvänt än just det? Carpe whatever... Om jag skulle slänga upp en väggtext skulle det vara följande, som jag hittade på nätet: KUKK DE I RÖIRI
Det jag däremot gillar är färgerna grönt och vitt. Har jag märkt. Det är en trevlig, harmonisk och fräsch kombination tycker jag. Hemma hos mig ser man därmed en hel del av sånt.
Grönväxter gillar jag. Bland annat den här fina som står på köksbänken och inte rör en min trots att den står intill spisplattorna och får ganska hett om öronen ibland. Alla mina blomkrukor är vita. Av olika form och fason - men vita.
Gardinerna är grön-vit-svarta.
En grön bricka.
Mina gröna älsklingsmuggar, köpta för 20 cent styck på Ikea, och kombinerade med grön-vita assietter. Gillar det knubbiga bladet på fatet dessutom.
Då har den här lilla billiga Runsala-villan ditt drömkök! Blått och carpediemmat http://bit.ly/fSZb1w
SvaraRaderaGRRRRReat! ;)
SvaraRaderaHede bladi lajkkar ja å, he er gullo i sin rundheit.
Jag supergillar också bladfatet! Var hittar man såna?
SvaraRaderaJonna >> Haha! En salig blandning av ALLT. Och Carpe Diem på... köksskåpet?:D
SvaraRaderaEmma >> Visst ere gullo! Nu har ja sex assiett å sex grön mugg. Så välkommen på kaffi!;)
Lena >> Bladfatet är från Prisma för en billig peng. Finns koppar också med samma knubbiga blad :)