Idioter vi minns

Drog ut på "några" på Amarillo igårkväll. Det var trevligt och jag drack ett micket gott vin. Tyvärr råkade jag sätta mig på fel stol och fick en utskällning av en liten sprättig typ. Helt seriöst så satt vi fyra stycken runt ett bord, och när två av oss gick iväg en stund blev jag och L kvar. Alltså bytte jag sida av bordet, och satte mig intill L för att vi inte skulle behöva sitta och skrika från varsitt hörn.

Hör på detta - den lilla sprätten (liten, klen typ med fjunigt hår och glasögon som satt och åt med någon brud) som händelsevis hade stolen intill den stol jag tog, blev alldeles hysterisk över detta, och krävde att jag omedelbart skulle flytta på mig. Detta eftersom han hade - wait for it - sina servetter i just den stolen. Och väntade på en kompis. Som skulle sitta just där. Det fanns just då tre andra lediga stolar kring bordet. Varav typen och bruden hade sina jackor i en.

Eftersom jag inte visste om han var seriös eller inte, så frågade jag för säkerhets skull upp saken. Och ja, han var seriös. Stolen var upptagen av dels servetterna och dels hans osynlige vän. Jag skrattade högt en stund. Sedan frågade typen med pipig röst om jag behövde hjälp att stiga upp, eller om jag tror att jag klarar av det själv. Helt seriöst så undrar jag om inte den där typens mamma har lärt honom någonting om hur man behandlar kvinnor. Eller folk överlag. Önskade i den stunden att jag hade varit Hulk Hogan, och med ett litet snap-ljud kunnat bryta av en eller annan fingerled på honom.

Jag var så paff så jag bara fortsatte skratta. Men för att han nu inte skulle få någon slags hepuli reste jag mig. Hade för att vara ärlig ingen större lust att sitta bredvid ett sådant psycho heller. Frågade nogsamt om det är okej att jag sätter mig på en annan stol, eller om han ska ha sina servetter eller någonting annat där också. På det svarade han inte. Kanske han funderade på just det. Om han behövde en skild stol för sin frimärkssamling. Eller om de andra stolarna var reserverade för ryska tsaren med familj.