Fredag igen. Känns som om jag har sagt det förut så jag låter bli att upprepa hur hisnande snabbt dessa veckor susar iväg. Måndagen är egentligen den enda dagen då jag hinner tänka att det är en ny vecka, resten av dagarna räknar jag som "loppuviikko" och nästan-helg-redan. Förstås är det trevligt med helg, det tänker jag inte ens försöka förneka. Sovmorgon, äta frulle invirad i täcket, slösurfa och dricka kaffe - vem tackar nej till sånt? Men de snabba veckorna är också lite skrämmande, när man borde hinna med i något slags tempo också.
Veckan som gått har varit en ganska omväxlande sådan. Olika möten och träffar där olika intressanta saker har kommit upp. Vissa delar av sjukhuset är för tillfället i karantän, så när man passerar ska man iklä sig full skyddsutrustning med gröna överdragskläder och rejäla gummihandskar och genomföra noggranna tvättningsceremonier. Det är lite speciellt.
Har dessutom haft flera telefonsamtal och konsultationer och ärenden än vanligt, och jag har suttit med pulsen dunkande i halspulsådern i flera omgångar. Det är en sak att tala finska. Det är en annan sak att sköta mera avancerade ärenden på det språk som inte är ens modersmål. Jag blir alldeles torr i munnen och rösten darrar när jag riktigt anstränger mig för att få ihop en vettig helhet av mitt prat.
Det svåraste är fortfarande att tala i telefon, och allra mest speciellt utmanande är det när man ska ringa och diskutera lite mera känsliga eller svåra saker. Det är då som man inte vill välja fel ord, uttrycka sig klumpigt eller ge fel nyans åt det man säger. Svårt, svårt, svårt.
Men hej - nu kopplar vi bort det några dagar och njuter av att det är veckoslut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar