Igår hade jag The Hairday from Hell. På talterapeutiskt vis jobbar jag vid en stor spegel, tänkt att ha som stöd vid terapin, och det var inte särskilt upplyftande. Håret var platt och konstigt, liksom klistrat och svängde sig sådär stelt åt ett håll. Skatbo skulle jag inte kalla det, ty en sådan volym besitter jag icke. Det var mera en... samling strån som bara vek sig fel.
Idag! Idag återgäldade universum mig för den dåliga hårgårdagen. Jag fönade som brukligt håret efter morgonens dusch, och voila - det perfekta håret. Eller perfekt och perfekt, beror på vad man strävar efter. Men idag låg håret bara som det skulle. Volym, rätt fall, rätt form.
Och så - som ett straff - uppenbarar sig den största finnen norr om Seinäjoki på min haka. Strax nedanför mungipan. En svullen jävel, som gör att jag ser ut som om jag har fått stroke och blivit helt sned i nunan. Är det inte typiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar