Sträv

Efter jobbet idag packade jag min lilla väska och åkte till gymmet och drog ett pumppipass som avslutning på arbetsveckan. Sedan direkt till Öjan och slänga sig på bastulaven. Skulle träffa bror som var på visit från Åbo. Finfrämmat, med andra ord. Sådant bör man löga sig nogsamt inför.

Av någon anledning kom mor in på ämnet torra händer i något skede. Tror att det var när jag skulle i bastun och hon delgav exakt de olika krämer, scrubtuber, hårprodukter och burkar som fanns att nyttja. Hon kom osökt att tänka på sin egen mor som hade så trevligt torra och varma händer. Tänk stora arbetarnävar som ömt kunde paja ens små barnakinder. Stora, fnasiga, trygga händer att hålla i när man var rädd. Inga insmorda, kalla små frökenfingrar.

"Det var nog därför jag började tycka om din pappa" sa hon "För att han var sådär sträv och trevlig!". Min pappa är alltså väldigt skäggig.

"Och vad är han nu då?" frågade jag "Bara sträv, menar du?"
"Hmm" sa mor tankspritt "...om ens det".
Sedan tillade hon: "Det är inte samma skägg mera".





Och allra sist, med riktigt tyst röst: "Inte samma gubbe heller..."