Koftor

Travade in via centrum igår och köpte lite dagligvaror. Ni vet kaffefilter, skithuspapper och koftor. Ja, koftor är en dagligvara. Ett så kallat livsmedel. I alla fall för mig. Jag använder nämligen kofta sådär... elva dagar av tio.

Om någon skulle få för sig att förbjuda användningen av koftor skulle jag förmodligen - och jag citerar bloggaren Anne Hietanen - "lägga mig under en fallande istapp". Jag kan nämligen inte existera utan koftor.

De koftor jag använder är i huvudsak basicsådana. De allra flesta är från H&M faktiskt, eftersom de är någonting av specialister på baskoftor. Och de håller förvånansvärt god kvalitet. Inte som deras toppar och t-skjortor, som kan liknas vid ett lotteri. Efter första tvätten kan de vara a) två storlekar större b) två storlekar mindre c) ha korta ärmar d) ha långa ärmar e) ha en lång och en kort ärm f) vara betydligt längre i ena sidan g) vara vridna som en spiral h) ha en helt ny färgnyans i) en komination av de tidigare nämnda. Eller - och detta är huvudvinsten - se likadana ut som innan tvätten. Då får man skrika BINGO!

Koftorna jag sportar är alltså långa sådana, typ över-rumpan-längd. De har knappar och fickor och går att använda till typ allt. Jag har åtminstone två svarta, en grå, en rosa och en brun. Just nu är jag iklädd en grå, och över stolsryggen bakom mig hänger en rosa.

Igår knatade jag genom H&M och såg att det hade kommit nya. Tunnare och lite annorlunda i modellen, utan knappar och med bred krage. Jag provade en svart och en ljusbeige. Och köpte båda. Mmm... koftor.