Fan vad jag hatar att göra sådant som jag inte kan. Hatar, hatar, hatar. Under diverse möten och planeringsträffar blir det så äckligt tydligt. Hur dåligt insatt jag är jämfört med alla andra.
Med enkel matematik kan man räkna ut att jag med mina dryga fem månader i huset har något sämre koll än de som har bläddrat i remisser och skött vårdköer i tjugo år. Med min självkritik å andra sidan, kan jag bli nästan tårögt frustrerad när jag inte hänger med.
Och varför är jag inte född i ett tvåspråkigt hem?! Varför kan jag inte få ha majoritetsspråket som modersmål, som de flesta andra i det här landet? Det är så tungt att tänka på svenska och arbeta på finska. Jag gör hellre båda sakerna på samma språk. Tyvärr kan jag inte tänka på finska, såvida det inte gäller svordomar.
Perkele.
Nå vem ha sagt ett finsk ska va enkelt?! Ja kämpar no mää i millanåt å kan va så lejd tå int a får fram oolä. Höh! Men visst lär vi oss hejla tiidn :)
SvaraRaderajadu, kan inget annat än hålla me... nu när det gått över ett år börjar ja känna att jag kan mitt jobb... men finskan... den lär jag aldrig kunna behärska :)
SvaraRaderaMiika >> Jåå, visst lär man se heila tiidn. Men ja sku ha vila kuna ALLT, helst IGÅR!
SvaraRaderaNina >> Jadu... Va ska man?:-S