Hej vänner. Dessa rader skrivs av en mycket sliten kvinna. Vet inte vad det är som gör att den här veckan har tagit på så hårt. Fort har den gått, så det är inte det. Jag har yrat på med det jag brukar på dagarna, ni vet jobb, träning, påtande här hemma, julklappstrixande och sådär. Igår var det som att luften gick ur mig efter kvällens pass på gymmet.
Och ikväll känner jag mig mer än lovligt sliten. Drog som vanligt på fredagspumppin efter jobbet, och det var nog det tyngsta passet på år och dag. (Dessutom skrev jag nyss "tungaste" istället för "tyngsta" i föregående mening och tyckte att det såg lite konstigt ut. Oroväckande). Jag kände mig skakig, darrig, svag. Ööh.
Igårkväll slumrade jag på soffan, vaknade, slumrade, vaknade igen. I någon slags drömvärld där jag inte fattade att jag måste gå och lägga mig på riktigt. När klockan var tre på natten började jag småningom inse att jag nog borde lägga mig officiellt. Då hade den omtalade stormen härjat i stan i flera timmar och slagit ut elen. Beckmörkt. I skenet av telefonen borstade jag tänder och sökte mig i säng och fortsatte slumra oroligt.
För att ett par timmar senare vakna av att SAMTLIGA LAMPOR I HELA MITT HEM LYSER SOM NÅGOT SLAGS JÄVLA KRAFTVERK. Strömmen hade alltså kommit tillbaka. Och där yrade jag på i nattmössan och försökte släcka allt jag såg.
Ett annat trötthetstecken. Igår var jag till posten och hämtade ut ett paket. När damen i kassan rutinmässigt frågade efter slutdelen i personnumret blev jag helt perplex och stod med gapande mun och stirrade på mitt körkort som jag hade i handen. Fattade ingenting. "Eller så kan jag bara titta själv" sa damen vänligt och slog en flukt på körkortet. Jag fnissade nervöst. Kunde inte på rak arm komma ihåg mitt personnummer, när har det hänt sist. Kanske jag behöver en förmyndare.
Ikväll är planen att mysa ner mig i soffan (check), koka kaffe (check) och syssla med så lite som möjligt (check). Måste vila huvudet lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar