Paradise City

Mycket att göra idag, så jag fick stanna en stund på övertid, och missade därmed måndagens pumppi, precis som för en vecka sedan. Denna gång var jag dock mera mentalt förberedd, och kunde acceptera faktum. När man är Vuxen och På Alla Sätt Ansvarstagande får man inse att arbete trots allt går före nöjen. Även nöjet att svinga en skivstång i olika formationer tills det bara... inte... går... att... lyfta... den... mera.

Jag sölade på med en massa här ikväll, och var sanningen att säga ganska - för att använda ett rikssvenskt uttyck - rejält otaggad när klockan blev hundra och jag fortfarande inte hade handlat någon mat och kokat ihop någon matlåda inför morgondagen. Än mindre avverkat någon löprunda, vilket jag hade tänkt ersätta pumppipasset med. Men jag drog på mig träningkläderna ändå, satte i hörsnäckorna i öronen och drog ut på en liten kvällslänk.

Man kan ju kalla det ett lyckat beslut, det kan man. De senaste typ tio länkarna jag gjort (med undantag för fredagens runda som var riktigt lyckad) har varit motiga. Det har gått tungt, och jag har alltid varit trött, ovillig och tung i benen. Ikväll kom det där uppsvinget som man alltid väntar på - en riktig motivationshöjare.

Kokkola låg öde och mörkt, det hade störtregnat strax innan, och hela världen var blöt, asfalten våt, och ett fuktigt moln vilade över nejden. Helt vindstilla, regnångorna virvlade i gatubelysningens sken, och luften var syrerik och frisk. Och jag fick vara alldeles ensam hela rundan, sånär som på kanske två mötande cyklister någonstans i Sandhagen.

Det var den där feelingen av att kroppen lydde. Att fötterna var lätta (vilket var konstigt, för de kändes tunga när jag ställde mig i ordning), att man inte ens behövde reflektera över att man sprang. Bara gled fram i mörkret. Perfekt! Kom på mig med att flina lite lyckligt emellanåt, vilket är helskumt. Ingen springer väl och ler? Främst ska man väl se sammanbiten ut, gärna lite plågad.

Det var bara jag. Jag och Axl och Slash.




Edit 00.12
-----------
Ja, och en typ som filmade mig från sitt fönster med telefonen på hemvägen. Hur ska man tolka sådant?