Irritationsmoment i butiken och på stranden, varsågoda!

Nu har jag varit så harmonisk i mitt skrivande och bara berättat om vackra sommardagar och trevliga kaffestunder och fantastiska människor. Så kan vi ju inte ha det. Naturligtvis har jag irriterat mig som fan också. Till exempel på nedanstående.

Några av de saker som irriterar mig allra mest är människor som går ivägen. Uppenbart korkade, egocentriska människor som går två eller tre i bredd i butiksgångar med handelskärror, barnvagnar och fanstyg. Utan undantag går de i snigelfart och kan till och med stanna och prata. Tre i bredd. I värsta rusningen. När man lite irriterat ryter ANTEEKSI får man svarta blickar tillbaka. Jamen vafaan, det är tillåtet att ryta åt så infernaliskt dumma människor som tror att de bestämmer andras fart genom att stå ivägen.

Och det värsta av allt när man står i en kassakö i någon större butik? Nej, det är inte det där att kassatanten alltid måste ringa och fråga priset på någon vara som saknar kod hos personen framför. Det är inte heller att någon tönt har glömt att väga sina frukter, så kassatanten måste springa och väga dem.

Mina vänner, det som är värst. Det är att någon står och köar ända fram till kassan med, låt säga en brödrost, och sedan när de kommer fram till kassatanten säger att de skulle vilja fråga en sak om den. Typ dess egenskaper, eller om det var den här som var till specialpris i senaste reklamblaskan, eller om den finns i en annan färg, eller hur det nu var med den där garantin. När de har pratat färdigt med kassapersonalen om varan tackar de, tar produkten under armen och går tillbaka in i butiken för att ytterligare fundera. Men för satan, människor! I kassan betalar man! Av personalen ute på de olika avdelningarna frågar man grejer!

Butiker är liksom ett eget litet Mecka om man söker irritationsmoment. Det finns nämligen så många. Men man kan hitta sådana också på stranden. I förrgår gick till exempel en stolt about 35-40-åring omkring med sina säckiga, småmönstrade Black Horse-kallingar i tai-modell (ni vet, kallingar utan ben - urk). Så oerhört pinsamt. Om man kommer till stranden och inte har något att sola i så kan man väl sola i underkläder, men man kanske håller sig lite i skymundan på sin egen kant. Men den här typen struttade stolt omkring och spelade något slags bollspel med en brud. I sina gubbkallingar. Hu.

Andra irritationsmoment på stranden kan vara mammor eller pappor som trycker i sina barn helt absurda saker. Nu senast en liten, liten flicka på kanske 3 år som var klart rund. Alltså inte babyhull mera, utan klart överviktig. Och som med jämna mellanrum springer upp ur vattnet och bli matad med - chips! Mamman tar några chips ur en påse, och flickan springer upp och glufsar i sig dem. Många, många, många gånger. Jag vet inte, men ska verkligen så små barn (eller barn överhuvidtaget) äta chips? Herregud så sådant sticker i mina ögon. Barnexpert och kostrådgivare M. Kronqvist som jag är, höhhö.

Och för att ta "det värsta" också på stranden. Folk som kommer och simmar med sina fucking hundar! Man simmar inte med hundar vid allmänna stränder, det trodde jag var helt klart för vem som helst. Det är snuskigt, äckligt och bara i grunden fel. Som tur händer det inte ofta, men jag har sett det två gånger i sommar. Människor simmar på badstränder, inte hundar. Lika lite som grisar och kor, lika lite som man tvättar mattor eller bilar.

Bland annat.