Matlådor

Var helt ur balans igårkväll. Så är det när man har lite väl starka autistiska drag (finns väl i oss alla, men i olika utsträckning) och plötsligt kastas ur det schema man har förberett sig för hela dagen. Sådan är jag. Det räcker med att en detalj inte går som planerat så är hela mitt inre i uppror. Jag blir tafatt, hjälplös och förvirrad. Svårt att ta mig för någonting.

Ikväll har jag hur som helst reparerat skadan som uppstod igår och sett till att avreagera mig lite på en skivstång igen. Konstigt hur det kan hjälpa så mycket att få stå med vibrerande trumhinnor och darrande kropp en stund. Jag blir tom i huvudet. På ett bra sätt. Inte är cykelturen hem från gymmet så illa den heller. Den är en del av nöjet. Regnfuktig asfalt, enstaka bilar och då och då en katt som slinker in på en gård.

Har donat med en del grejer här hemma, och nu satte jag precis igång med att fixa lite matlådor att ta med till jobbet. Såhär lämpligt klockan halv tolv. Nåja, bara det är klart ska jag försöka söka mig i säng i någorlunda tid. Dra täcket över huvudet. Det är nämligen tungt att ha det som på läkarspråk heter YV. Alltså Yleinen Vitutus.