Uulå

Wtf, har jag bloggast senast i måndags? Tyckte jag missade att blogga igår, men tydligen har hela arbetsveckan åter en gång susat förbi. NI HAR MISSAT FLERA DAGAR AV MITT OERHÖRT RAFFLANDE LIV, kan man också konstatera.

Nå, hur som helst. Jag har varit på skolning i Uleåborg i dagarna två. En synnerligen intressant och givande skolning, även om man förbluffande snabbt har vant sig av med att sitta på föreläsningar på den senaste tiden. Ämnet då? PECS, om det nu kan intressera någon. Ett kommunikationshjälpmedel, för att fatta sig kort. Jag har antecknat så pennan har glött, och fått många aha-upplevelser. Sådant som egentligen är självklart, men som man behöver få konkreta exempel på för att fatta.

Så nu har man suttit på Oulun Yliopisto ett par dagar. Druckit kaffe och läst deras studenttidning i pauserna. Strosat runt och kollat in lokalerna. Och det är stort. I jämförelse med vårt lilla Arken i Åbo. Har jag förresten berättat att jag sökte in till OY direkt efter studenten? Jag sökte till logopedin på OY och till PF i Vasa. Jag kom inte in den gången, utan drog till Vasa istället, och sedan blev det en lång och slingrig väg innan det blev logopedi - fast i Åbo och på svenska.

Detta grubblade jag lite på när jag traskade omkring på campuset. Att detta kunde ha varit mitt universitet. Fem års logopedistudier på finska, jag undrar hur det skulle ha gått? Men när man är 19 år är man ju enligt en själv ganska odödlig (och har fortfarande rätt bra plasticitet i hjärnan). Kanske hade det blivit succé?

Efter en lång dags skolning som slutade klockan sex åkte jag iväg till hotellet, checkade in, slängde in väskan på rummet och travade raka spåret ner till hotellets restaurang för att få någon mat. Lite kul detta att vara ensam i farten. Man får liksom vara den Mystiska och Sällsamma Damen som glider omkring alldeles allena. Gick hur bra som helst. Kocken fixade världens godaste köttbullar med BBQ-sås och maffiga grönsaker. Jag var hungrig som en varg och nästan på vippen att hångla med killen som serverade, bara för att jag äntligen fick någonting att äta.

Kvällen därefter gick åt på hotellets spa-avdelning där jag simmade i utomhusbassängen, badade både turkisk och vanlig finsk bastu och slappade i jacuzzin. Det sistnämnda var klart bäst! Sent på kvällen smög jag ännu ner i baren på en kaffekopp. Borde kanske ha applicerat den svårmodiga minen som säger att man är ensammast i världen och därmed omedelbart ha fått allas medlidande (Folk bara: "Vem är hon, den där mystiska, sällsamma damen? Varför så sorgsen? Och varför sitter hon här ensam? Vad är det som har hänt?!"). Men nä, det var jätteskönt att sitta där i en mjuk fåtölj vid ett fönster och kika ut på ett mörkt och regnigt Uleåborg och snurra kaffekoppen i händerna.

Idag avslutade vi skolningen och jag åkte hem. Herregud så det var tröttsamt att köra hem, fast det inte ens är särskilt långt till Uulå (som det heter här). Två dagars intensiva föreläsningar hade satt sina spår. Jag var så sömnig, så sömnig, så sömnig. Om jag hade lagt mig ner hade jag med all säkerhet somnat in på några sekunder. Inte orkade jag börja kurva in och hämta kaffe heller, det skulle ju bra skjuta fram hemkomsten ännu mera. Istället växlade jag mellan tuggummi och snus tills jag fick magknip och mådde illa. Då somnar man i alla fall inte. Och hem kom jag ju.