Hade en smärre nära-döden-upplevelse ikväll när jag var ute på en länk. Det gick sisådär i övrigt, med lite söndagsseghet i benen och dessutom var jag hungrig som en varg. Sista biten blev det någon slags testhöjning som drevs ur proportion till en megaspurt de avslutande 400 metrarna. Och sista kraftansträngningen - uppför trapporna till lägenheten. Där jag dråsade omkull som en oxe efter bultpistolen.
Okej, nu ska vi inte överdriva. I praktiken såg det väl max ut som när man puttar omkull ett mindre lamm. Är ju inte Hulken ändå. Men ändå blev det till att vrida sig som en mask på hallmattan en stund. Den där hallmattan får stå ut med mycket, har blivit en och annan stund på den efter tunga rundor.
Nå. Liggandes där konstaterade jag (efter att ha kvidit och ojat mig färdigt) som så många gånger förr att det är någonting underligt med mitt handsvettande. Inuti händerna, där vanligt folk svettas, är jag snustorr. Handryggarna däremot är plaskblöta, det rinner floder i strida strömmar över dem. Kan man svettas om handryggarna, eller har mina föräldrar på något sätt lagt skinnet fel väg på mina händer vid tillverkningen? Liksom den del som svettas på fel sida av handen? Undrar jag.
Blev förresten fattigmansmiddag ikväll. Gröt. Kunde ha varit hävare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar