Svättåt

Var tvungen att åka via kontoret en sväng idag, lördagen till trots. Bara en in-och-ut-sväng dock, måste kolla en grej. Det var (är!) så fantastiskt fint höstväder att det var en ren njutning att cykla längs ån. Liten morgonrunda, kan man säga. Och den här veckan har jag motvilligt lagt bort sandalerna och skippat barfotalivet, och drog istället på mig fejk-conversen.

På väg tillbaka stack jag mig in via Cittari och köpte balsam, för flaskan var närapå ekande tom imorse så jag fick skölja ur den för att få sista klicken. I kassakön tog det fyrahundra evigheter, delvis för att en stackas sliten tant betalade med några invecklade lappar som krävde stämpel och underskrifter. Kanske någon sådan där sossugrej? Tyckte lite synd om henne, för hon såg så trött och nött ut, med kinder och näsa som säkert var rödrosiga av annat än de friska höstvindarna.

Annars hade jag lätt kunnat stå i kö länge, det var lördag och jag hade inte bråttom någonstans. Men när det stod en gubbe framför mig. Som luktade så fruktansvärt av svett! Annars såg han semifräsch ut, utseendemässigt rena kläder, snygga skor. Men så den där förbannade, stickande gubbsvettstanken. Ni vet. Jag var tvungen att ta ett steg bakåt för att inte fräta sönder slemhinnorna i snoken. Uff.

När man rör sig bland folk hör det väl för faa-en till att man tvättar sig? Varje dag inleds med dusch, deodorering och tandborstning. Väl? Är inte det lika självklart som att man öppnar dörren innan man går in? Hemma i sin egen svinstia kan man väl stinka skunk bäst man vill, men inte på allmän plats. Kanske han var en sådan där gammaldags typ som körde på lördadsbastu, och alltså inte hade hunnit med veckans tvagande ännu?