Inte den här veckan heller

Fredag, motherfuckers. Hade som vanligt en stark vision om att färdigställa världen innan jag gick hem från jobbet, men liksom andra veckor sket det sig. Typiskt, det där. Nå, bara att fortsätta måla där man la ner penseln nästa gång.

Veckan avslutades naturligtvis med en sväng till gymmet och fredagspumpen. Den här veckans träning har satt sig främst på framlåren och höftböjarna. Särskilt ljumskarna är så ömma att jag haltar fram och har så gjort i ett par dagar nu. När jag kör bil och snabbt ska lyfta foten från gasen till bromsen hugger det till i låret så jag nästan skriker. Träningvärk. Denna ljuvliga, hemska, härliga smärta.

Kokade mig precis en kaffebalja och konstaterade att kaffet tog slut. Måste traska till butiken ikväll, annars blir det en sorglig morgon för den här damen imorgonbitti.

Efter att ha levt som tv-innehavare i ett par veckor nu, kan jag konstatera att de verkar sända allt fan i den där apparaten. Märkliga dokumentärprogram med mer eller mindre socialt handikappade personer som sysslar med suspekta saker. Ja-a. Får nog lägga något slags filter på hjärnan när man zappar runt för att bevara förståndet någotsånär.