God morgon Neristan! Den här kvinnan sitter och försöker vakna till liv med kaffekopp (balja) nummer två, håret på ända, laptopen i famnen och ser ut som sju svåra år. Och nu menar jag på riktigt att är ganska klubbad. Inte som jävligt irriterande personer som bara "Ojojoj, jag är så trött och sliten och osminkad, har inte gjort någonting åt håret. Ursäkta för att jag publicerar såhär hemska bilder på mig själv", och så sitter de där, uppspacklade och klara med en hårtest lite charmigt på sniskan. Bah! Jag ser för fan ut som Kurt Cobain. Och han har varit död sedan 1994.
Hade en arbetsdag modell längre igår, 8-22.10, för att vara exakt. Hade "lite att göra" och "ett par grejer jag måste fixa", och så gick det som det gick. Nåja, det gick ganska bra. Ännu bättre efter att bästa L som hade kvällsskift på akuten kom övertraskande med en Burana åt mig, eftersom en förjävlig mensvärk höll på att mörda mig inifrån. Så kan vi hoppas att ingen dog på akuten under tiden...
När jag till sist satte punkt för dagen hade jag hunnit med det jag hade tänkt. Det hade bara tagit många timmar mera än planerat. Känslan när jag stämplade ut och gick ut till cykeln var hur som helst VICTORY. Och lite hunger. Det var en vacker och mycket blåsig kväll, regndroppar som yrde och ett konstigt, kompakt mörker. Hur är det med det där askmolnet förresten? Har inte riktigt hunnit följa med nyheterna den senaste veckan.
Nu är det lördag och ledigt. Jag funderar på att belöna mig med ett klädesplagg eller åtta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar