Då var arbetsveckan slut igen. Fast jag tyckte att den precis började. Efter jobbet drog jag arslet till gymmet och tränade. Känner mig fortfarande så oförklarligt trött och seg. Helst skulle jag bara vilja sooovaaa, men det funkar ju inte riktigt. Men riktigt träningsinspirerad var jag inte när jag hoppade upp på cykeln för att trampa iväg, det måste jag medge. Ville ju - just det - sooovaaa. Helst till morgonen.
Det är just de gångerna som det är som nyttigast att bara tvinga sig iväg. Just de gångerna som träningen känns bäst. Inte just inne i själva momentet nödvändigtvis. Tvärtom, jag kände mig bara knäsvag och skakig. Men efteråt. Då känner man sig bra duktig. Bland annat det tänkte jag på när jag stod och stretchade höftböjarna efter väl förrättat värv. Just höftböjarna är en läcker grej att töja på. Särskilt om man har suttit mycket på jobbet eller annars känner sig stel. Att ställa sig på knä, ta ett lååångt kliv fram och känna hur senor och muskler töjs ut. Faktiskt min favoritkroppsdel att stretcha. Aah.
Ikväll träffades vi på Amarillos terrass för en kaffekopp och lite analys inför helgen. Satt tills det blev kallt om tårna i sandalerna och solen sjönk bakom stadshusets tak. Sedan bröt vi upp. Och nu börjar helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar