När det lider mot kväll dessa semesterdagar med dåligt väder och jag alltså mest varit hemma hela dagen, då är det som om någotng skaver i mig. En rastlöshet - måste ut och hitta på någonting! Som tur är har jag en likasinnad i min kaveri N, som aldrig är sen att haka på. Alltså är det mera regel än undantag att vi drar iväg någonstans, om inte annat så för en kvällskaffe någonstans.
Igår var "någonstans" Kahvila Saha i Yxpila. Ett bohemiskt, mysigt sommarcafé vid sjöstranden. Där man får termoskaffe för en och femtio och där det ibland kan finnas någon egenhändigt ihopsvängd mockaruta eller någonting annat i en låda vid kassan. Om det är fint väder tar man plats på den gistna, knarrande terrassen på någon skranglig stol vid ett lutande bord. Inifrån själv cafét hörs musik, för där sitter ofta något sällskap och spelar och sjunger.
Igår var det inte mindre än fyra lösa hundar som svansade omkring på terrassen, puttade upp dörren till cafét med nosen och gick in emellanåt. Ibland stannade någon av hundarna till vid någon gäst, fick en klapp på huvudet och traskade sedan vidare.
Regnar det kan man klättra upp på caféets vind och ta plats i någon av de omaka stolarna som finns där, till exempel en gungstol medan man dricker sitt kaffe. Det gjorde bästa L och jag sist. Satt och knirrade fram och tillbaka och pratade viktigheter.
Och häromdagen hittade jag en fyrklöver här hemma på gården. Den finns nu i ett vattenfyllt snapsglas på köksbordet, och varje gång jag går förbi nickar jag mot den och tänker "Jepp. Feeling lucky".
Det låter ju juvligt detdär Kaffeet med knir-knarr-gungstol och hela faderullanlej, om det ännu skulle finnas en trevlig spinnrock att trampa på och väggklocka, som slår dingdong att lyssna på och varför inte en vävgramofon, som spelade låten, som alltid hörs i filmen "Du är inte klok, Madicken," även där spelad med en vävgramofon hos Nilssons.
SvaraRadera