Har blivit olidligt slö med att fixa lunchlåda nuförtiden. I sjuttiotre fall av sjuttiofyra skubbar jag tvärs över gatan på lunchrasten och köper en av två alternativ: kycklingsallad eller sparrissoppa. Kollegorna brukar ha bra roligt åt mig när jag för fjärde dagen i rad smäller en pyts med purésoppa i diskbänken i kafferummet. Inga nyheter där, liksom. Vet inte riktigt vart min inspis att laga mat att ta med till jobbet har försvunnit. Förr om åren gjorde jag ju det varje dag. Höh.
Idag fick magen vila från såväl sparrissoppa som kycklingsallad, för jag hade varit uppe på rehabiliteringsavdelningen och gjort sväljningsbedömningar på förmiddagen. Därmed hade jag också chansen att äta i hvc:s kantin. Eller i alla fall hämta maten från kantinen och sedan skubba iväg till rehabiliteringens kafferum, där jag brukar äta när jag befinner mig i huset. Idag var det grönsaksbiff till lunch, icke helt oävet.
Ikväll fortsatte jag på den vegetariska linjen och stekte ett parti bananplättar till middag. För att få upp proteininnehållet fläskade jag på lite extra med äggen och valde istället en pytteliten banan. Sedan jordgubbar och turkisk yoghurt som pricken över i:et. Smakade bra.
Har tagit en lång tupplur efter jobbet idag, och ändå känns det som om sömnen kommer att räcka till inatt också. Är tydligen inne i en period med stort sömnbehov just nu. Det kommer och går, det där, bara att lyda kroppen och sova när man är trött. Alltså hopp i duschen och sedan örat på dynan. Hej!
Först, hörde jag fel, vad talstödet läste, alltså hörde jag ögat på dynan och tänkte, nejmen det är ju så lätt så, då man tar bort fast båda ögonproteserna, men även, att sätta örat på dynan, var intressant som barn, för det hördes underliga, rytmiska ljud, som jag inte först komm på, vad det kan vara, men senare, komm jag underfund med, att det ju bara är hjärtljud, som hörs, då dynan och -örat är i närkontakt och måste erkänna, att litet obehag för ljuden hade man, tills svaret till dessa komm.
SvaraRadera