Artikulationssvårigheter

Ännu en arbetsvecka är till ända. En som började exakt 04.50 på måndag morgon med att vakna och ta sig till uleåborgståget. Gäsp på den. En givande dag var det förvisso, men arbetshandledning och alueneuvottelu med en massa talterapeuter på Oulun Yliopisto. Men icke desto mindre lång.

När jag var nitton år sökte jag in till logopediprogrammet på OY, det har jag tidigare nämnt. Kommer ihåg en sen natt i en bar, då jag för en finskspråkig bekant försökte förklara vart jag hade sökt in. Hur jag än ansträngde mig för att artikulera blev det bara "Oulun Ypi-olisto" av det hela. Gång på gång. Måste ha varit väldigt... trött den kvällen.

Min sambo C i Åbo fick en gång på en julfestsitz en termometer i julklapp, och nu minns jag inte vem av oss det var som försökte uttala detta ord, men det blev bara till "mermoteter". Efter det hette tingesten just det hemma hos oss. Typ "Usch, vad kallt det är här i köket. Kan du kolla på mermotetern vad det är för grader egentligen?". Och så hade vi en liten leksaksbjörn på en hylla i köket, och den lilla nallen fick det pampiga namnet Rüdiger efter en tysk vi pratade med på en fest.

Hade förresten en lång lista på märkliga ord och uttryck vi höll oss med där i Åbo. Bensaburger, till exempel. Och Hallis Special (det var någonting med rostat bröd med knackkorv emellan, har jag för mig). Hemliskrapula var en annan grej. Håhå, alla dessa dagar i vårt lilla kollektiv i Hallis. Kunde ha varit riktigt roligt om jag inte hade varit så ledsen och till brädden fylld av angst.

Ni kommer väl ihåg att rösta imorgon? Det måste man göra, för det har kungen sagt.