Julhälsningar från Varikko

Julafton 2016 firades enligt tradition vid Varikko med familjen. Ni vet, gran, ljus, glögg och en och annan pepparkaka. Lillebror hade i sista stund fått förhinder, så han kunde inte närvara utan firade jul i Åbo, det lilla livet. Men vi facetime:ade lagom till snapsen, så det var inget problem i sig.

Här, i soffan tillbringade jag majoriteten av julaftonskvällen. Med ett rödvinsglas på armlängs avstånd, naturligtvis. Vi spelade spel, pratade strunt, undvek att titta på styggelsen "Kan du vissla, Johanna" precis som under tidigare år. 

I år gjorde vi någonting mycket revolutionerande. Vi åt nämligen julmat EFTER Kalle Anka i år, istället för exakt klockan 14.00 som vi alltid brukar göra. Här blåser förändringens vind, hör ni! Mamma vaktar dock alltjämt noga som en stövare vid julbordet, precis som seden påbjuder. Om man vill testa om hon är på hugget så kan man avsiktligt hoppa över någon av rätterna på bordet, för att genast få ett "TOG DU INGEN SENAPSSILL?!" med höjda ögonbryn från moderskapet. Lika komiskt varje år. 

Ja-a. Det är något med julen. Det där inkörda, traditionella, upprepande mönstret varje år (utom då i år switchen med julbord/Kalle Anka-körschemat). Känns tryggt att veta vad som kommer att hända, att man vet vad som är på gång. När kvällen led mot sitt slut tog jag min vana trogen den nya julklappsboken under armen och drog mig tillbaka till flickrummet och bäddade ner mig. Bra så.

Julförberedelser

Och ni gissar rätt, damer och herrar. Jag håller igen på att betala räkningar och har därmed datorn igångvevad, vilket i sin tur inbjuder till att blogga. Hade i vanlig ordning samlat en präktig hög med fönsterkuvert bakom brödrosten i köket innan jag skred till verket. Vet inte varför det är just där jag uppbevarar obetalda räkningar, men det är på något vis ett lämpligt ställe att sticka in kuverten när man får dem. Om man orkar hämta dem ur postlådan, vill säga. Redan det brukar vara ett litet projekt.

Nå. Nu är referensnumren inskrivna, alla klick gjorda och pengarna dragna från kontot. Lugnt igen en liten stund då. Passade på att köpa mig en lämplig julklapp samtidigt, nämligen genom att betala putkiremppan som gjordes här för en tid sedan. Det var väl en trevlig julklapp så säg? Ett fungerande avloppsystem är väl någonting alla önskar sig?

Häromdagen klev pappa in med årets julgran under armen. Min kaveri Niinistö undrade med ett fniss om det var samma gran som ifjol, för den var förvillande lik. Jag hade beställt en "bullerbygran, tack", och pappa visste precis vad jag menade. Ni vet, de där gammaldags, lite mindre, breda granarna som man hade förr i tiden. Just en sådan ska jag ha här i mitt hem. Hemmet som för övrigt är en gammalt frontmannahus, vad passar då bättre än en gammaldags gran? Det gäller att hålla sig till temat! Eller det behöver man ju såklart inte, var och en får göra exakt som de vill. Men jag vurmar ju lite för sådant där gammalt och mysigt. I min gran finns det därmed inga fransiga glitterremsor, inga röda tomtar, ingen skrikig stjärna i toppen, inga lila bollar och ingenting sådant. Bara en ledljusslinga och några små polkagrisstänger. Just så som jag vill ha det. Vad bra att man fär bestämma själv!

Julklapparna är köpta också. De flesta på nätet och några få i butiken. Jag gillar ju julklappar, speciellt det där med att komma på något bra, packa in fint och ge bort. Och också att få någonting som givaren har tänkt ut och skaffat och som man får öppna. Satt igår på golvet i vardagsrummet, lyssnade på p3-dokumentärpodcaster och packade in klappar med tända ljus på soffbordet. 

En vecka kvar nu då. Sedan blir det julfirande vid Nyströms. Det brukar vara en rolig historia som följer ett exakt mönster. Kanske ni får höra mera om det sedan. Beror på om jag har några räkningar att betala då.