tisdag 20 januari 2015

Öronbarnet

Ja jävlar. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Mer eller mindre. Just angående öron har det varit en omtumlande helg, kan jag berätta. Har nämligen drabbats av barnsjukdomen öroninflammation och droppar nu antibiotikadroppar i hörselgången två gånger om dagen.

Det började med att jag i fredags morse lite sömndrucket petade mig i örat med en bomullstops. Jag veeeet. Man får inte göra det, men jag var ju jätteförsiktig. Plötsligt sa det bara KLICK, och så var örat stendövt. Alltså inte lite tilltäppt - totalt ur spel. Hörde ingenting på höger öra. Just i den stunden önskade jag så att jag hade gett fan i att peta i det där örat, men det var så dags då.

Fick skynda mig till jobbet och förlita mig på vänster parabol den dagen. Inte det lättaste, för när man är van att ha två öron och plötsligt bara har ett, då är man lite illa ute. Kändes som om det sjåsade också i det friska örat, när nu det andra inte hjälpte till det minsta. Framåt eftermiddagen började också balansen lida, tyckte jag hade svårt att ens gå rakt. Äsch! Inga lediga tider till arbetshälsovården fanns det heller. 

Tänkte att jag skulle klara mig utan läkarbesök över helgen, men tji fick jag. På lördagen höll jag på att gå upp i limningen på grund av trycket i örat, hörde ingenting och kände mig totalt handikappad. Bara att stega iväg till första hjälpen och låta en sköterska titta på örat. Och what do you know, mitt petande i örat hade orsakat vax på trumhinnan (äckligt, jag vet, men skit i det nu) och inflammation i hörselgången. Fick penicillin utskrivet, och så genom att spola örat med varmt koksalt fick jag plötsligt hörseln tillbaka. Tack, snälla sköterska!

Jodå, roligt ska man ha. Nästan jämt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar