Måndagar är alltid så väldigt intensiva, så ock denna. Jag har haft brådis som en liten skottspole hela dagen. Men när man någotsånär ror ett sådant projekt iland så blir man nöjd och ger sig själv en liten fiktiv tapperhetsmedalj när dagen är slut. Heja Maja! Heja!
Var lite trög när jag kom hem och skulle ställa mig iväg mot gymmet. Ont i magen, skakig, allmänt i oskick. Men det är just de gångerna det behövs som mest. Upp på cykeln, hög musik i lurarna och ut i trafiken. Trampa gata upp och gata ner, slinka ner i den där källaren och avreagera mig lite. Kanske en kvart in i passet var magen okej, och i takt med att kroppen blev darrigare och tröttare, blev också världen en bättre plats att existera i. Och så skönt det var att trampa hem med kvällssolen i ögonen och slänga lite mat på plattan.
Mamma och pappa kom förbi med en låda som jag hade beställt, och som pappa hade spikat ihop och jag själv målat, och som nu hade torkat. Det blev kvällskaffe hemma hos mig, och nu är det som det ska vara. Jobbad, tränad, duschad, mätt och koffeintillfredsställd. Min nyinköpta, babyblå radio spelar lite kvällsmusik och klockan närmar sig halv elva. Jag har tvättade kläder att hoppa i imorgon, och det är sådär annars ganska lugnt i själen. Riktigt lugnt är det nu aldrig, men sådär acceptabelt.
Goder afton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar