Helkväll i Öjan

Efter en svettig dag med morgonskift på jobbet blev det en skön simtur i Gäddviken. Sedan kaffe på Bryggan, och så började det plötsligt kännas som helg på riktigt. Trots att man jobbar hela helgen kan man faktiskt lura fram lite helgfiilis.

Satt ute på gården och åt, och grävde sedan fram lite cyklar. Efter att förgäves ha försökt pumpa i däcken på en gammal damcykel fick vi leta vidare. Till sist hade vi två fungerande herrcyklar, och jag svingade mig upp över ramen enligt bästa förmåga. Med kjol och allt.

Varthän tar man sig per cykel en varm junikväll? Nå, vi cyklade i alla fall till Hickarö och satt ute på terrassen och drack en kall öl i solnedgången. Det var alldeles ljumt i luften, typisk kväll-efter-het-högsommardag. Spegellugnt på sjön.


Det var nästan ännu vackrare när vi cyklade hem. Solen sjönk sakta ner i havet och inte en endaste vindpust störde lugnet.


Jag hittade en firre på vägen.

Tanten i grönsakslandet

Jag har börjat få tantkrämpor. Men kanske det är det man får vänta sig när man har fyllt 25. Till exempel har jag haft mer än lovligt knip i magen (utan att gå in på några desto närmare detaljer) och funderade "Måhända jag är känslig mot laktos?". Så ytterst tantaktigt att börja diagnostisera sig själv. Fattas bara att jag börjar sitta och bläddra i en läkarbok och konstatera att jag åtminstoner har AIDS i magen, cancer i bukspottkörteln och malaria i njurarna.

Bara för att jag och L låg och pressade på stranden en stund igår har jag bränt mig fördärvad på ryggen. Okej, så jag hade kanske varit ute hela dagen före och efter beachen igår också. Samt hela dagen i förrgår. Men ändå - jag bränner mig aldrig! Och jag har aldrig använt - eh, vad-heter-det, sådan där - solkräm. Förutom när vi var på Mallorca med flickorna. Då hade jag en låg solskyddsfaktor när vi var på playan, men brände mig inte ändå. Min rygg är i denna stund ilsket röd. Ett klart tecken på ålderdom och klenhet.

Jag har även drabbats av någonting som jag alltid har klassat som extra tantaktigt. Minns att mor kom hem från arbetet någon kväll när jag var liten, och höll sig för pannan och stönade att hon "inte druckit kaffe sedan imorse". Så kastade hon in en Aspirin och bryggde en panna svart mumma. Nu är det jag själv som får små ögon och dunkade skalle om jag har fått för lite kääff.

Dessutom har jag med en bekymrad blick konstaterat att "blommorna behöver nog lite vatten när det är så här varmt". Sedan fjantade jag runt med en vattenkanna en lång stund och påtade på i alla fönsterbräden. Jag. Vattna blommor. Och ja, mamma - jag har vattnat pelargonerna där ute. Både på väggen och i ampeln. Och de-där-gula-du-vet. Och de där vita i den blå krukan. OCH: salladslandet. Gubevars.

Perfekt dag för en indian

Uj, vad jag älskar dessa heta dagar! Ni vet småbarn som spritter av lycka och måste ut direkt när den första snön har fallit. Sådan är jag när sommarvärmen sätter in. Jag travade runt och påtade på med alt möjligt, hängde lite tvätt och fixade. Låg och dyrkade sol på en filt, läste lite. Mitt i värsta hettan drog jag ut och sprang. Det är mäktigt att springa när solen steker på pannan och man känner hur svetten nästan sprutar kring en. En liten runda på mjuka skogsstigar blev det.



Tog en sval dusch och såg till att dricka duktigt. Nu ska jag tipsa om någonting som är så gott och läskande! Iskall vichy med en liten skvätt Coca Cola Zero, bara så att drycken får lite färg. Smakar friskt och gott, som Cocis fast inte sötsliskigt. Perfekt med mineralvatten när man svettas mycket, och utan kalorier för den som bryr sig om sånt. Vill man vara avancerad lägger man till isbitar och en citronskiva.


Sedan drog jag och bästa L till playan! Det var tal om Sandskata först, men jag insisterade på att vi skulle kolla in Sundmun istället - och vilken hit! Stor sandstrand med badvakter, omklädningshytter och till och med en liten kiosk med uteservering. Det kändes överhuvudtaget inte som om vi var i Kokkola, utan någonstans söderut. Vi solade och badade, och njöt av värmen - riktig mikrosemester!


Jag har haft en lyckad ledig dag igen. Fast de oftast kommer en och en, som denna vecka då det var måndag och torsdag. Man kan försöka ha ledigt ändå, även om två dagar i rad alltid är bättre.

Att jag har bränt baklår och röv så att jag måste sitta på en mjuk kudde framför datorn är en parentes. Och en petitess i detta sammanhang:)

Underbar och älskad av alla

Apropå dåliga böcker kan jag rekommendera er att inte satsa någon tid på "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)" av Martina Haag. Ni vet, den svenska författaren och krönikören som blev alldeles hejdlöst folkkär med den boken. Jag har länge tänkt läsa den, för jag trodde att det skulle vara någonting för mig. Riktigt enkel, köksrealistisk, brudhumor. Chick-lit som bäst. Mamma hade läst den och kommenterade att "den inte var värd någonting", men jag tänkte som jag brukar - att hon helt enkelt inte hade förstått sig på den. Lika som hon inte skulle fatta Mia&Klara, Kvarteret Skatan eller Little Britain. Lika lite som hon förstod grejen med Café Satan på Radio Extrem. Som hel enkelt bara var humor som folk inte klarade av att fatta.

Nu har jag läst Underbar och älskad av alla. Och Hemma hos Martina. Och Martina-koden. Samtliga av denna Martina Haag. Och de är verkligen ingenting att hänga i julgranen. Jovisst, lätt pauslitteratur. Jag läste raskt igenom dem alla. Ungefär som jag läser på mjölkpaketet när jag äter morgonmål (Jasså, tillsatt D-vitamin, aha).

Det är lite småkul, det ska erkännas. Men inte direkt kärnfysik, om vi säger så. Det är så tunt, så enkelt, så flyktigt. Två av böckerna är krönikesamlingar, och krönikorna är okej, men ingenting att applådera. De är inte särskilt genomtänkta, och saknar ofta en riktig point.

Det jag främst tänkte var att "är det så här lätt att påta ihop en bok, och bli känd?". Sedan grämde jag mig lite över att jag inte hade kommit på det tidigare. Herregud, alla mina kiss- och bajshistorier skulle ju räcka till aderton kapitel! Därefter började jag omedelbart fila på en bok. Man kunde kanske börja lite lätt med en krönikesamling?

Biltvätt, gräsklipp, dopp och annat trevligt

Hade man eller hade man prickat in denna veckas ledighet lämpligt? Igår var det riktig sommarhetta, och jag strosade runt iklädd bikini och bara njöt, samtidigt som jag hittade på alla möjliga sysslor att göra, så jag skulle ha någonting att pyssla med där ute.

Till exempel tvättade jag bilen. Min mammas Ford som är mitt färdmedel i sommar när jag tar mig till och från jobbet. Skönt att befinna sig i det lätta molnet av vattendroppar som bildas när man använder högtryckstvätt... Den blev ren och fin, och jag fick vara ute i solen.

Sedan klippte jag lite gräs. Min bror trimmade gräsklipparen så den helt plötsligt fick en sjujävla massa varv! Det gick att klippa vad-som-helst med den, nästan. Buskar och stickor och strån och nästan skog, för allt i världen! Den vrålade på och massakrerade allt i sin väg i en jää-häävla fart. Hur skoj som helst.

Jag varvade pysslandet på gården med lite regelrätt solbad, då jag låg i gräset och läste en dålig bok jag lånat på biblioteket. Den är smärtsamt skit, faktiskt, men jag läser den ändå av ren envishet.

En stund senare var det bästa L och jag som vadade ut i vattnet vid Gäddviken och svalkade oss med ett dopp. Det tog ganska länge innan vi kom fram till själva doppet i sin helhet, men ajaj vad skönt det var efter en lång och het dag. På kvällen drog jag ut på en runda med rullskridskorna på fötterna. Varma sommarkvällar är det läckert att glida fram i fläktandet från vinden.

Det kallar jag en väl spenderad sommardag!

Ledig söndag

Idag har jag firat midsommar, efter att ha arbetat mig igenom de dagar då andra firade den. Inget festande och ingenting extra, jag har bara njutit. Som att komma på att spontanbaka en blåbärspaj, någonting jag inte har gjort på mångamånga år. Kanske i högstadiet? Någon vända till stan, vanka i lugn och ro. Jag har bara gjort precis det som har fallit mig in idag.


Blåbärspajen smakade gott till kaffet på farstubron. Med vaniljsås, som sig bör.

Har klippt lite gräs, bara för att solen sken så fint och för att det doftade så somrigt och gott. Varit hela två gånger till Bryggan, varav den ena gången tillbringades i sällskap av kompis E, och med en liten, sovande bebis i min famn:)




Ikväll blev det ett stycke gott rött, också det inmundigades på farstubron. Allting medan svalorna pep och ven över gårdsplanen, och syrenen står i blom.


Ah - sommar!

Midsommarhelg

Jag har som sagt jobbat hela helgen, men klagar inte det minsta eftersom jag hade anmält mig som frivillig redan för länge sedan. Efter att jag avslutat dagens kvällskift åkte vi ut till villan eftersom Mor skickat sms och meddelat att de har för mycket midsommarmat över - vill någon komma och hjälpa till att äta bort? (Jag vet att det är en finlandism, "syödä pois" = "äta bort", men i sådana här sammanhang är det ju just det man gör. Äta bort ur skåpen).


Oj, oj. Ja, okej jag kan väl uppoffra mig då, fast det bär mig emot. Suck, suck, allt ska man behöva offra sig för. Som att bli bjuden på rökt lax, sill i alla de former, hemgjord nypotatissallad med kapris, sallad med mozzarella och fetaost, romröra, knäckebröd och en iskall öl till. Alla dessa måsten... ;)


Det vankades som sig bör på kaffe på maten. Kolla, kolla - värsta sommarkopparna som vi haft sedan jag var liten.

Vacker kväll i viken. Om jag inte hade jobbat sent och varit trött och slapp hade man kunnat bada bastu med kvast och varvat med nakenbad från bryggan. Ah!


Bongade älgar på både dit- och tillbakavägen. Som ni tydligt kan se bildbevis på här. Den står exakt i mitten på bilden, strax till höger om den lilla granen och spetsar öronen.


Stannade till en bit ifrån Grindmannens och plockade liljekonvaljer, en av mina favoritblommor, på vägen hem. Ingen av oss vet vad mannen heter egentligen, men han har sin stuga längs vår villaväg. En liten gårdsplan med en gigantisk järngrind ute vid vägen. Han har följakligen alltid kallats Grindmannen av oss.

Nää...

God morgon och glad midsommar! Den här dagen har inte alls börjat bra. Jag är trött och leid och somnade till råga på allt på soffan efter morgonmålet, när jag bara skulle läsa lite i min bok. Vaknade nyss, och nu får jag bara ställa mig iväg till jobbet. Jag som hade tänkt hinna göra någonting på förmiddagen. Tji...

Hela veckan har hittills gått emot planerna. Jag har varit trött, slö och oföretagsam, fast jag hade sett fram emot att komma igång ordentligt efter förkylningen förra veckan. Inte vet jag om slöheten beror på att jag varit snorig, eller om jag bara har blivit förslappad..?

Nå, hjälps inte annat än att börja på med dagens arbete.

Kaffe på Bryggan

Dag 2 av 2 lediga idag. Jag fick utmärkt sällskap, då trevliga A kom till Öjan, och vi styrde kosan mot Café Bryggan för en pratstund. Vi brukar nämligen alltid ses i skiftesbytet på jobbet, eftersom hon jobbar nätter där jag jobbar morgnar och kvällar. Ganska ofta ses vi när hon kommer och jag går hem för natten, och följande morgon när jag stämplar in och hon precis ska gå hem och lägga sig. Alltså var det på sin plats att ses när ingen av oss var på väg till eller från jobbet:)


Vi satt på Bryggan och drack kaffe, pratade och njöt av äkta Öja-kaka med vaniljglass och hade det bra på alla sätt och vis. Kakan är en av byns nationalrätter, och innehåller lingon och havregryn. Den smakar syrligt och gott, och jag rekommenderar den åt alla som turistar i Öja.

Efter kaffedejten med A drog jag en sväng till stan. Provade en massa kläder, och blev så nöjd, för det mesta passade. Jag kunde bara inte riktigt bestämma mig, så det blev bara småsaker som strumpor den här gången. Men när jag har tid ska jag ta en sväng till. Jag stod och velade med ett par jeansleggings i handen. De passade och var sköna att ha på sig, men jag är inte riktigt säker på att jeansleggings är jag. Hm.

Klippte gräs en stund på kvällen. Hos familjen Kronqvist finns det verkligen gräs på gräsmattan. Långt, vildvuxet sådant. Det är dock ganska behagligt att klippa en stund, så jag körde på några varv. Jag kan gärna påta på med saker och ting när jag själv tar initiativet. Till exempel har jag dammsugit stugan idag, bara för att det råkade nappa.

Imorgon är det visst midsommarafton. Jag ska arbeta, men trevlig midsommar alla firare!

Glömde

Igår glömde jag bort att dricka kaffe. Sådant kan man ju helt enkelt inte glömma. Det är ju som att glömma att gå på muggen eller glömma att gå till jobbet (ähum...). Först drack jag morgonte och läste ÖT i en halv evighet som sig bör på en ledig dag. Sedan slumrade jag på soffan med Sven på magen. Sven hade varit ute och spanat hela natten och var trött som en liten trasa. Han snusade sött i famnen hur länge som helst. Jag sov och slöade och tittade på tv omvartannat tills det blev lunchdags. Jag skulle egentligen koka kaffe på maten men det kom någonting annat emellan.



På eftermiddagen åkte mamma och jag till stan och inhandlade bland annat blommor. När jag kom hem planterade jag för första gången i mitt liv blommor, grymma tantpoäng! Alltså hälla mylla i en stor kruka på gården, påta ner blommor, fylla på mera mylla och vattna med en röd vattenkanna. Ingen aning om vad det var jag planterade, men jag hade valt dem själv. Små vita "mini-prästkragar" i en blå kruka. Ganska sött:)

Ja, och sedan blev det en liten länk längs Krombiveijin, där ett parti med åkrar på båda sidorna var så vackert att jag önskade att jag hade haft kamera med mig. Det var på något vis i lä, fast det annars blåste ganska mycket under min runda. En smal asfaltväg med grönska på båda sidor, lite fåglar som pickade på åkrarna och en vacker kvällssol. Jag blev nästan naturromantisk igen. Det får bli ett slut på detta.

När jag kom hem tillbaka insåg jag att jag inte hade druckit en droppe kaffe på hela dagen, och att det började trycka så konstigt i pannan och nacken. Inte hjälpte det annat än att brygga en balja och sitta och sörpla i sig den framför Beck på Nelonen. Men gott så!

Ingen värme

Ingen direkt sommarvärme kan man tala om. Termometern i bilen visade tio grader när jag åkte en sväng till stan nyss. På hemvägen var vi uppe i fjorton. Wow. Varmt eller icke - jag har i alla fall ledigt från jobbet idag.

Var ute och traskade på fina skogsstigar igårkväll, bland annat ut till Släätbjerji (=Slätberget). Det trasade ner regn och var så fräscht i luften. Jag gillar att gå i regn. Doftar helt oslagbart dessutom. Våt mossa, bark och rötter - mmm! Jag belv nästan lite naturromanisk där ett ögonblick. Orkade dock hålla mig från att krama träd;)


Sven ligger och sover som en liten kringla på sängen. Han har nästan slagit knut på sig själv... Notera hans kännetecken: ett vitt morrhår!:)

Hyppyheikki

Har haft saunavuoro på jobbet idag. Det gick riktigt bra, även om det är ganska svettigt att bada en hel dag. Dock var jag Hyppyheikki, vilket innebär att jag är uppe på avdelningen den första timmen och ställer folk färdiga, serverar morgonmål och sådant, innan jag börjar ta ner dem i bastun i tur och ordning.

Nästan fulla åtta timmars badande blev det för min del. Den sista trekvart-halvtimmen sprang jag med tvätten, och sedan hade jag matsalen på mitt ansvar, för det var eftermiddagskaffe. En av tanterna vinkade och sa "Koma hii å sita me oss!", vilket hon ofta brukar göra. Tyvärr, och det är verkligen synd, så hinner man nästan aldrig, eftersom man oftast är på väg någonstans. Men eftersom det just då råkade passa utmärkt slog jag upp en kaffekopp åt mig själv och satte mig med Agda, Berta, Edla och Gunda (påhittade namn, naturligtvis).

Det blev en trevlig stund, då vi satt och diskuterade midsommarfirande förr i världen, och Agda berättade om den gamla bastun de hade haft i barndomshemmet. Jag skulle gärna sitta och jutta med åldringarna mera, men tiden räcker inte till. Vad gör det sedan att samma historia kan komma fyra-fem gånger under en kvart..?:)

Födelsedag, blåmärken och brådska på jobbet

Hann med en Mycket Snabb Sväng via villan för att gratulera lillebror som fyller 20(!!!) år, innan jag skyndade iväg på kvällskift. Tänk att min lille skruttlillebror fyller 20. Lillebror som jag av ren syskonsvartsjuka bet i handen det första jag gjorde när jag lämnades ensam med honom efter att han kommit hem från BB. Den femåriga Maja skyllde naturligtvis å det bestämdaste ifrån sig. Men nog var det jag som bet honom alltid.


Min blåslagne bror var hemma på loma från armén, men sitter i detta nu redan på tåget tillbaka till försvarsmaktens lokaler. Blåmärkena kommer från "en övning i mord", då den som fick agera mordoffer tydligen oftast var brorsan... Han ser ut som blåbärspaj hela killen.

Har haft en superbråd dag på jobbet. Ännu tio över nio sparng jag med de sista nattmedicinerna, trots att rapporten åt nattsköterskorna alltså redan borde ha börjat då. Det var bara helt hopplöst idag, vi har haft massor att göra. Men bra stämning och en helt okej dag i övrigt.


Sist ikväll ska jag passa på att presentera min fars nya skor. Visst är de stiliga?:)

Kväll på jobbet

Har haft en bra dag på jobbet. Nog fanns det att göra hela tiden, men oftast fick man slutföra en sak och göra nästa istället för att hoppa fram och tillbaka som en äggsjuk höna. Inte hade jag känslan av att jag hela tiden hade glömt någonting, och inte måste jag rationalisera bort någonting för att jag inte hann.

Dessutom var flera patienter (klienter, boende, åldringar... vilken term ska man använda?) på gott humör, och några av dem skämtade friskt. Jag har fått höra av en av de nästan blinda åldringarna att "Maja känner jag igen på skrattet", vilket inte var så konstigt ikväll i alla fall, för oj vad vi har skrattat. Ännu roligare blir det när patienten inte själv vet att han/hon är rolig, utan hela situationen bara blir komisk. Och detta menar jag absolut inte på något elakt sätt, eller att vi på något vis skulle driva med gamla, sjuka människor. Då och då uppstår bara situationskomik till följd av missförstånd, dålig hörsel eller andra faktorer.

Att bli gammal är förvisso inte alltid roligt. Det finns tråkiga sjukdomar, och demens kan göra hemska saker med människor och vara fruktansvärt för de anhöriga. Det kan vara tungt, sorgligt, ledsamt och ångestfyllt. När roliga saker händer eller det uppstår komiska tillfällen är det därför skönt att man får skratta åt det som skedde (naturligtvis inte så att patienten upplever att man skrattar åt henne/honom) och komma ihåg guldkornen. Jag och arbetskamrat L skrattade så ögonen tårades flera gånger ikväll. Den sista gången fick hon ta stöd mot en sopsäck full med blöjor och hämta sig lite:)

Det är någonting fridfullt med när man avslutar kvällskiftet. Avdelningen ligger öde, fåtöljerna i dagrummet står tomma. Belysningen är dämpad, och alla har fått mat, kvällsmediciner och ligger på sina rum. De har blivit kvällstvättade och hjälpta i sina pyjamasar. De har fått sitt "God natt, sov gott". Vi samlas i det upplysta rapportkansliet, skriver det sista och önskar varandra god natt och går hem för kvällen.

Det har kommit nu! BETYGET!

Igår låg ett tjockt, vadderat kuvert i postlådan. Jag hade mina aningar om vad det innehöll, men var ändå lite pirrig när jag sprättande upp brevet. Och visst var det det jag trodde. Mitt kandidatbetyg! Jag är nu officiellt fil. kand!



Som jag hade lovat min omgivning bakade jag genast en kaka - och så blev det skumpa och jordgubbstårta hemma hos familjen Kronqvist sent på kvällen den tolfte juni.

Adress: Bättringsvägen 1A

Så. Då var den lediga dagen till ända. Jag har bara snorat ner cirka åttahunda kilo papper idag, så jag börjar med andra ord vara på bättringsvägen! Håller envist fast vid att ta det lugnt och viiila och bara utföra snälla aktiviteter, såsom att paja på Sven, hänga tvätt eller stillsamt föra ett par kassar tidningar till pappersinsamlingen. Jag ska fortsätta så tills jag är helt frisk, för jag har ingen lust med usliga följdsjukdomar eller sega, utdragna hostperioder.

Men ack, vad det såg skönt ut när jag kollade in folk som var ute och sprang strax efter att det hade slutat regna. Det är varmt och fuktigt i luften och doftar gudomligt av våt grönska och försommar. Lockande.

Var en sväng till stan med Mor igen. Vad annat kan man fördriva tiden med en ledig dag när man är dömd till stillsamheter? Alla former av sport eller motion eller friluftsaktiviteter som innebär att bli andfådd och/eller svettas går bort. Råsupande likaså. Vi handlade på Cittari istället, och det var väl ett okej alternativ till de tidigare nämnda. Jag lyckades stå och bonga bekanta vid varannan hylla ungefär, alltid trevligt.

Imorgon bitti är det jobb igen. Ska gå och ställa skorna i startposition, riktade mot ytterdörren.

Broccoli och anka

En kvällsrunda med kaffe på stan med bästaste L resulterade - förutom i själva kaffet då - i en butikssväng innan vi styrde hemåt. Dagens inhandling bestod av en broccoli och en anka. En vattentät, flytande radio i form av en badanka, för att vara noggrann. Helt normalt.

Rivstart

Jag är officiellt en slarver. Ett slakär, som man säger i K:stad. Inte nog med att jag förväxlade min arbetstur med någon annans och missade ett morgonskift så chefen fick ringa och väcka mig på min tredje dag på nya jobbet. Imorse försov jag mig, efter knappa tre veckors anställning. Trots att jag har två alarm när jag ska vara på jobbet klockan sju. Trots att jag har ställt väckarklockan (alltså telefonen) långt bort från sängen, så att jag måste stiga upp och stänga av pipandet. Ändå lyckades jag på något vis göra allt detta i sömnen, och vaknade som en annan tonåring av Mors röst "Maja! Skulle inte du vara på jobbet sju?". Jag är alltså tjugofem. Ska inte behöva väckas av mamma längre. Noteras härmed som en liten påminnelse till mig själv.

Klockan var förvisso fortfarande kvart före vid väcknngen, så med yttersta världsrekordhastighet var jag bara dryga fem minuter sen till rapporten. Ingen större skada skedd, men en tråkig start på dagen.

Hade torgdag idag. Vi packade en taxi full med patienter (eller boende, kanske man ska säga, jag vet inte vad som är den korrekta termen i detta fall) och drog ner på salutorget i Kokkola. Handlade blommor, jordgubbar och vad de nu ville ha, och satt sedan en stund och drack kaffe på uteserveringen innan vi åkte tillbaka med påsar och kassar och glada utfärdsdeltagare.

Har varit en helt sjukt intensiv dag. Stunden på torget var i och för sig riktigt trevlig med vackert väder, men förutom det - huhhu! Jag var alldeles klibbig på ryggen och försökte hinna med åttioelva saker samtidigt. Hann aldrig slutföra en sak i en fart, utan började på tre olika, och försökte springa fram och tillbaka och dra ihop trådarna. När man dessutom inte är riktigt frisk ännu blir man helt matt.



Dock måste jag säga att jag gillar mina arbetskamrater. De har ett så trevligt sätt, trots att det ibland är så mycket att göra att man inte vet riktigt hur man ska bära sig åt. I sådana fall är det lätt att man fräser eller snäser, men här anstränger sig verkligen folk för att behålla lugnet och inte ta ut det negativa på oss andra. Det är så trevligt att folk alltid börjar med "Onko sulla nyt jotain?" innan de ber om hjälp eller ber en göra någonting. Jag uppskattar också att folk verkligen använder ett positivt tonfall och frågar "Skulle du kunna hämta..?".

Likaså ber man om ursäkt när man i brådskan springer ihop eller knuffas. Och att folk tydligt säger "Tack!" när man kommer och hjälper till eller erbjuder sig att göra någonting, eller lyder en order. Och jag menar inte att man måste krusa och fjanta och be allra nådigast - jag menar bara att man använder en respektfull ton och tackar och hjälper till så gott man kan för att alla ska trivas. Sådant tar ingen tid, men betyder en massa och gör arbetet tusenfalt trevligare.

Buga för papiljottmästaren!

Ungefär en dryg timmes sömn hann jag med. Läste en gammal bok som jag hade glömt handlingen i, och till sist kunde jag vakna av alarmets pip lite före sex. Konstigt nog inte särskilt trött alls. Jag har haft saunavuoro på jobbet, vilket betyder att man ansvarar för att patienterna ska bastas och tvagas, kläderna ska föras till tvätt, och nya kläder ska tas fram. Dessutom ska man rulla håret på de kvinnliga badarna efter bastun. De flesta gillar bastun, vilket kanske är väntat. De sitter och njuter av att bli tvättade och omskötta, och är rödrosiga och glada när vi går upp från bastun till rummet. Jag börjar dessutom bli riktigt haka på det där med att rulla papiljotter:)

"Sätt dig ner och ta en karamell!" tyckte en tant medan hon klädde på sig och jag ordnade med papiljotterna. En annan frågade "Hördu, visst var det Ingmar som hade butik förr?", vilket är helt sant - min faffa hade Diversehandeln i byn förr i tiden.

En patient blev alldeles till sig när jag berättade varifrån jag var, och pratade en lång stund om Öja och alla människor hon kände där. När jag kom upp på hennes rum en stund senare för att hämta tvätten frågade hon om jag kunde stanna en liten stund "fast jag vet att ni har bråttom". Hon hade letat fram en bunt fotografier som hon tagit på olika gårdar och människor i Öja, och visade dem ivrigt. "På nätterna när jag drömmer är jag nästan alltid i Öja...". Vilken söt tant:)

Sleepless in Öja

Jaha. Att "vila" och "kurera sig", alltså ligga och slöa och snora på soffan en dag är ingen bra idé. Klockan är strax två på natten och jag klev nyss upp ur sängen tillbaka. Jag kan inte sova. I enlighet med Livsmedelsverket eller WWF eller någonting har jag bryggt mig en kopp te och sitter och stirrar på den flimrande dataskärmen. För det lär ju vara en höjdare strax innan läggdags. Men läggdags har redan varit, så jag gör som jag vill:)

I psykiatriboken jag tentade ifjol stod det i kapitlet om sömnstörningar att läsa att man ska somna inom 15 minuter efter sänggåendet för att vara "normal". Har det dröjt mer än 30 minuter ska man stiga upp tillbaka och börja om med hela sänggåendet. Vilket jag alltså gör nu. Vore jag inte så förkyld skulle jag gärna dra ut på en löprunda nu. Tänk så skönt, ensam i juninatten:)

Nå, snart är det dags att gå till jobbet...

Bryta armen

Kvällen sänker sig över Heimdjäälon. Det har blivit lite varmare nu än de senaste dagarna, men än väntar vi på värmen. Jag känner mig lite bättre nu, kanske beror det på att jag sov en lång stund på soffan efter stadsresan medan huset var tomt. Det var nog lika bra att L var upptagen ikväll så det inte blev något Bryggan-kaffe... En varm dusch verkade också lösa upp det som stockas i huvudet på mig. Men så måste jag också ta en Panadol eftersom det packade så förbannat bakom pannan så jag knappt kunde se någonting, vilket också kan fejka lite bättre fiilis.

Blev utmanad av Far i armbrytning idag. En syn för gudar. Pappa och jag på varsin sida av köksbordet, storebror håller i bordet för att det inte skulle tippa, och mamma som nervöst står bakom och skriker: "Bryt inte av armen på henne! Bryt inte av armen! Hör ni, sluta nu!".

Jag blev som väntat nedbruten. Inte avbruten, dock:D

På stan med mamma

Jag är dunderförkyld. Som tur, eller vad man nu ska säga, hade jag ledigt idag. Inte kul att vara dålig i skick när man är ledig, men then again - inte kul att jobba då heller. Jag har vilat på soffan största delen av dagen, varit uppe och snorat ner några kilo papper och lagt mig igen.


Mor och jag var in till stan en sväng. Vi gick i butiker och letade - och fann - en spegel till villan, och tog därefter en kaffe på en uteservering. Mor avnjöt en jordgubbsbakelse till, och jag gick lös på någonting så maffigt som en gris! Kan inte komma ihåg att jag skulle ha ätit en sådan på minst fem år, så det smakade bra.


Efteråt tog vi en runda på H&M, och jag investerade i detta års sommargarderob, i form av två klänningar/tunikor. Den beige-vitandiga har roliga fickor, någonting jag är svag för, och var sval och fladdrig. Tänker mig kortare leggings och ballerinor till. Den röda övertalade mamma mig att köpa. Bra, för jag köper annars bara kläder i grått, svart och beige. Nu har jag ett knalligt rött sommarplagg.

Krassel

Införskaffade mintte (som smakar hö) samt svartvinbärssådant för att försöka få någon slags passage att öppnas i halsen. Halsontet har blivit bättre i alla fall, däremot har jag blivit snåro och halvdöv. Jag tänker trots allt inte, jag upprepar inte få öroninflammation, för hur töntigt skulle inte det vara. I juni, come on.


Juni och juni. Jag tvivlar om det ens är det. Igår när jag låste dörren för natten konstaterade jag följande: +1 grader. Den sjätte juni. Inte klokt.


Bortsett från kylan var det en fin kväll vid heimgååln. Den ultimata tantblomman pelargon dinglade i sin ampel.

Ska krassla mig till jobbet snart. Kvällsskift väntar.

Hu haar du i mä panno?

Det är tammefan sju plusgrader idag. Alltså ungefär marsväder. Till råga på allt vaknade jag med jätteont i halsen, och inte ens saunavuoro på jobbet, vilket innebär en hel dag i bastuångor fick strupen att bli bättre. Jag hatar att vara krasslig. Det betyder bara att man dräller omkring på jobbet och känner sig sunkig i evigheter. Hellre är jag dödssjuk i två dagar och får sjukledigt så jag kan ligga hemma och oja mig. Mor hade dock köpt med sig Bafu...Bacu... Buca... medicin mot halsont när hon var till stan, så vad ska jag väl inte klara mig.


Jag och Sven nyss nere i källaren och kollade "hu vi haar i mä panno". Dessa kalla, blåsiga sommardagar bör man nämligen veta hur man håller fyr i stugan för att inte frysa ihjäl. Det kalla golvet imorse var till exempel ingen fröjd att gå på.

Nu ska jag berätta hur det fungerar när man bor i Hus på Landet, jämfört med att bo i Lägenhet i Stan. I det senare fallet kan man komma på att man ska duscha, och därefter göra det. I Hus på Landet måste man helst komma på att man ska duscha en bra stund innan man ska duscha. Så ska man fixa varmvatten åt sig. Varmvatten fixas genom att elda med flis ( främst vintertid), elda med ved, värma vatten med solpanel (funkar tvivelaktigt i detta hus...) eller genom den stora synden, nämligen värma med el. Det sista alternativet är som att svära i kyrkan om man är född i detta släkte. Elvärme är för veklingar - här eldar vi.


Nå, mor har instruerat mig hur hela denna värmevetenskap fungerar i detta hus, genom att börja med de legendariska orden "Det här är värmepannan". No shit... Jag frestades att avbryta med "Ta det inte så fort..!".

Rar

Tjingeding. Det blåser fortfarande. Har inte vågat öppna fönster och vädra på jobbet av rädsla för att hela fönster med karm och allt ska slitas loss och flyga sin kos. Men de gillar oftast inte att vädra ("det drar!") så det gör ingenting:)

Favoritstunden på jobbet är när man får två skrynkliga händer på vardera kind och en darrig röst säger "kiitos, kiitos, ja hyvää yötä!" innan man omsorgsfullt stoppar om täcket. Dessutom har jag fått höra att jag är "trevlig och rar" samt "så fin, så fin - som 40:ans sytråd". Vilken ego-boost man får, just sådant som en Maja behöver.

Morgonskift imorgon. Och ja, jag kollar fortfarande arbetslistan ungefär åtta gånger innan jag lägger mig varje kväll. Sedan dubbelkollar jag.

God morgon i blåsten!

Träden viker sig nästan längs med marken, och det knakar i stugan och dundrar på taket. Jag har sovit till strax efter nio, men känner mig konstigt trött i kroppen ändå. Och vaknade med ont i halsen. Ska jag nu drabbas av någonting så töntigt som förkylning i juni? Det händer ju bara inte. Sommarförkylningar är helt klart för veklingar och inte Stora Starka Flickor som jag.

Satt och drack morgonte och läste ÖT i allsköns ro. Sven satt i fönsterbrädet, spanade ut på den vinande blåsten och gnagde då och då stillsamt på radion. Han är rolig när har börjar bita på någonting som han inte får, för när man på skarpen ryter "SVEN!" börjar han omedelbart slicka istället. Spanar med oskyldig min på en och ser ut att tänka "Vadå? Jag bara slickar ju lite... såhär".

Kvällsskift idag. Det blir nog bra.

Tusen kilo skrot

Idag var alltså Den Lediga Dagen. Som naturligtvis kantades av mulet väder och till och med en ordentlig regnskur framåt kvällen. Men jag kan ändå se fram emot en lång, het sommar med underbart väder eftersom jag inte ska vara simlärare i år. De år jag har varit det har det nästan undantagslöst varit svinkallt och allmänt skitväder. De heta somrarna har infunnit sig under mina icke-simlärar-år.

Började med att sova ut innan jag hälsade på kompis E med sin nya baby. Som är 1½ vecka gammal och så liten att man är rädd att han ska försvinna om släpper honom med blicken. Är bebisar verkligen så där små? Man verkar glömma från gång till gång... E mätte dock med händerna kring puttefnaskens huvud och sa kallt "Försök du trycka ut det här när du tänker på var det ska rymmas igenom...". Pyttefötter med tio små risgryn till tår, och öron som till storleken var jämförbara med den minsta räkan i en påse frysta sådana. Uj, uj, så liten han var:)

Jag och L drog iväg till stan för att testa på Kokkolas gymutbud, efter att L hade skickat meddelande och frågat om jag hänger på. Jag svarade att jag absolut är med, bara det är fråga om vanligt skrotlyft, och ingen "satans jävla aerobic-step-koreografi". För det är det värsta jag vet. Jag har varit på Idrottsgårdens krafthall i Kokkola några gånger för många år sedan, men nu hade L fått nys om något slags gym mitt i stan.

Jag gillar egentligen inte idén med ett gym bara för kvinnor, eftersom jag inte kan förstå poängen. Likadant som man har "naisten vuoro" på tisdagar i krafthallen i Tärjä. Exakt vad gör kärringarna där, när inga karar får komma? Lyfter de skrot nakna eller vad är det frågan om? Om man inte vågar hålla i en hantel för att det finns en manlig person i samma lokal tycker jag att man ska stanna hemma. Men den var en positiv upplevelse, vår skrotlyftarresa. Många olika maskiner, billigt, billigt och fina lokaler med ordentliga omklädningsutrymmen.

Fina grejer.

Tjo!

Morgonskifte, och lite kortare dag stod på programmet idag. Allt gick planenligt, och jag kunde åka hem och kasta mig på soffan efter väl förrättat värv. Har hunnit sova en sväng, en stadsrunda med Mor och en lätt kvällslänk innan matdags. Imorgon är jag ledig. Jag ser redan framemot ÖT och morgonte, och annat man får njuta av en ledig morgon.

I lördags efter kvällsskiftet unnade jag mig en äkta mysig hemmakväll för mig själv. Körde via Makuuni efter jobbet, hyrde en film jag velat se länge och plockade en påse lördagsgodis åt mig. Tog en sval dusch när jag kom hem, satte i DVD:n och lade mig med en filt i soffan. Det var nog den mest avslappnande stunden på länge. Jag var relaxed som ett stillsamt ljus när jag kröp till sängs. Toppen!

Jag undrar förresten en sak. Vem är det som desginar sjukhuskläder? Är det samme dumme fan som gör strumpbyxmönstren i det här landet? För de är ju helt klart inte gjorda för någon vanlig människa. Mina byxor går ungefär upp till näsan, och är allmänt av modellen Formlös. Hur jag än knyter åt dem i midjan rasar de neråt och gör så jag trampar på byxbenen.

Skjortor finns i flera modeller, med den gemensamma faktorn: säck. Inte minsta söm som skulle få dem att följa kroppen. Inte någon typ av möjlighet att spänna till eller släppa ut. Det skulle inte bara se snyggare ut, det skulle vara skönare också. Det är nämligen svettigt att ånga runt i en varmluftsballong. När det närmar sig onsdag då kläderna returneras från tvätteriet börjar dessutom de flesta storlekarna vara slut. Igår hade jag en grön version som skulle ha varit hur bra som helst om den hade varit tre nummer mindre.

Men egentligen klagar jag inte, fast det låter så. Det finns bra kläder, och oftast är de i utmärkt skick. Rena, pressade och inte ens särskilt gamla. Och hur bra som helst att ha kläder att dra på sig när man kommer och hoppa ur när man går. Tänk, man behöver inte göra som Ebba von Sydow och grunna ut "dagens outfit" för att kunna gå till jobbet.

Nog pratat om det- nu har vi ledigt!:)