En. Sån. Bra. Dag!

Efter den där kaffekoppen jag så inlevelsefullt hinkade i mig i inlägget nedan packade jag väskan och ställde mig iväg för att dra ut och paddla lite. När man plötsligt får en ledig dag mitt i veckan gäller det att ta tillvara på den liksom, och inte ligga inne och dregla framför youtube hela dagen. Eller det kan man ju naturligtvis också göra om man känner för det, men jag kände för lite omväxling.

Kajaken finns i skären vid villan, så det var dit jag styrde kosan. Hann sånär sätta mig i bilen och ratta iväg när regnet formligen började ösa ner. Inte för att det är så stor skillnad, man blir ändå dyngblöt när man paddlar. Vattnet stänker omkring en och rinner längs paddeln så man är som en ourvriden disktrasa när man är klar. Men det kändes lite onödigt att ta emot ett skyfall utöver den vanliga nedblötningsceremonin, så jag fick äta lunch på villan medan det regnade klart.

Sedan var det bara att skrida till verket. Noga, noga, noga kolla igenom kajaken, som låg upp-och-nervänd i gräset, så att det inte gömde sig någonting otäckt i den. Det är nog största skräcken med paddlandet. Att man ska befinna sig mitt ute på sjön, och plötsligt känna hur någonting krälar fram under sitsen. Orm, groda, ödla, mus - någonting sådant. Hu.

Så fint det var ute på sjön! Det småduggade bara lite, och blåste inte alls. Men längre ut gick det ordentliga dyningar som både hissade i magen och fick kajaken att kränga till, så man fick vara lite på sin vakt och parera hela tiden. Återvände senare med ömma axlar och skrynkliga händer i handskarna, och kunde ganska smidigt ta iland eftersom det var så lågt vatten vid stranden.

 Bad mamma fota när jag paddlade ("För bloggen!"). Ser ni den lilla pricken i röd flytväst? Nej, det gör ni nog inte, men jag är där. När jag paddlade in i viken tillbaka såg jag dessutom att det rykte ur bastuskorstenen, och visst hade pappa eldat i kaminen. Som jag egentligen hade sagt att han inte behövde. Men nog var det lite lockande ändå, genomblöt och trött i överkroppen som jag var. Det är tungt att paddla. Redan efter en kvart har man fullt sjå att orka hålla upp paddeln ens en gång.

Alltså lånade jag en handduk och tassade ner till bastun i det regnvåta gräset. La mig på rygg på översta laven, kastade på några skopor och slängde upp benen mot bastuväggen. Ah. Bra sprutt var det i kaminen, och det blev snart hett om öronen. Riktigt hett. Med ett brak sprang jag ut på bryggan. Hoppade i sjön och vågade till och med simma omkring en runda. Nio grader var det i vattnet, men det kändes inte särdeles kallt. Ett par svängar till i bastun och sjön blev det innan jag ansåg mig vara klar.

Ah, vilken avslappnande och bra dag. Villalunch, paddling, bastu och simmande. När jag körde hem tillbaka var det med den där somriga känslan, med håret i en fuktig, saltvattenssträv knut och ansiktet sådär efter-bastu-blossande. Ljummet i luften. Mosig i armar och axlar, med blöta kläder i väskan. Farligt nära perfekt.